igår satt jag på bussen och började känna efter i fickorna efter min mobil och fick nästan lite halft panik innan jag insåg att jag hade den i handen. detta har hänt innan, då pratade jag i telefonen.. smidig tjej. det är galet hur man inte kan hitta grejer som ligger framför näsan på en!

har ni varit med om något liknande eller är det bara jag som är så grymt osmidig och borttappad?

har varit trött idag. sen mådde jag svindåligt på jobbet. men körde på ändå. mår fortfarande dåligt. både fysiskt och psykiskt. vill gråta. kan inte. har varit utan lamotrigin i två veckor nu, vet inte om det har påverkat mig något. börjar väl äta dom imorgon igen när dom får in det på apoteket. dör lite inombords. pallar inte.

kul att man kan känna sig viktig ena stunden och värdelös andra
har verkligen noll motivation eller energi
vet inte vad jag ska göra av mig själv
vill egentligen bara ta en sömntablett och sova så länge det går
och sen bara ligga i sängen så länge det går
och inte behöva jobba
inte behöva tänka
inte behöva känna

är bara så trött på allt det här

inatt drömde jag hemska drömmar.
den första var om zombies - troligtvis eftersom att jag såg första avsnittet av the walking dead igår innan jag skulle sova. den andra var om spindlar, ewww. drömde att det var en jätteäcklig och snabb spindel som sprang runt och vi kunde inte få tag på den. sen när vi äntligen smällde till den så kom massa spindelungar ut och var lika snabba och äckliga. blääääh - läste en FML förra veckan som var ungefär sådär. samt att vi spelade galna spel i spelhuset igår.

nä, spindeldrömmen var värst. hittade en spindel som jag dränkte igår också. DIIIE.

skulle nog behöva en sån här faktiskt. för att göra livet lite effektivare. bara ha ett schema att leva efter. istället för att slösa bort all tid på att sitta här och ruttna.

drömde om oscarsgalan, jag var där och det var middag och vi satt runt ett stoooort bord. sen drömde jag att jag var på ullared och kollade på skor och snickers. nomnom. drömde också att jag skulle få sparken från liseberg för att jag var bisexuell, och sen var det tydligen bara en dröm och skulle inte alls få sparken. drömde att jag åkte spårvagn. och att jag var på hottopic. en massa konstigt.

lämnade sängen kvart över tolv. var på busshållplatsen vid halv. terapeut. fick inte ut något av det. kändes bara jobbigt och hade bara håkan i huvudet. tänkte träna, men kände inte för det heller, inte just nu. nu ska jag bara lyssna på håkan. sitta här. äta lite frukost/lunch. filosofera. skriva böcker. förändra världen.. nej okej där överdrev jag lite på slutet. men fram till filosofera blir det nog.

fick reda på vem som ska bli ny AL på jobbet. herregud. om det stämmer säger jag nästan upp mig. fy satan. det är ju verkligen årets skämt. tveksamt på att man ska kunna se upp till den personen. hahaha. blir spännande.

"x undrar vad du ska göra nu när du inte jobbar"
du är arbetslös. gör nytta.

"ring och boka in fler körlektioner"
du måste ta ditt körkort nu. som alla andra duktiga barn.

"har du gjort det och det än?"
hur svårt kan det vara? du har inget annat att göra ju.

och annat.

nu kommer ett långt inlägg om mina tankar. jag vet att det finns en del pantade personer som läser min blogg och alltid kritiserar allting. "åh buhu det är så jävla synd om dig, fan väx upp!!! tro inte att du är så speciell. du kan ingenting!! blablabla!! du är patetisk!!!!" - på ett ungefär. det här är min blogg och jag skriver vad jag vill, end of story. haters gonna hate. BOOOYAHHHH.

Jag är misslyckad. Det är ett faktum. Alla har skaffat sig körkort. Alla vet vad de vill bli. Alla kan allting. Alla har ett mål. Alla vet vart de ska. Alla utom jag.

Vad gör jag på dagarna? Ingenting. Eller ja, jag gör ju saker. Men ingenting som gör någon nytta här i världen. Utan mig skulle världen fortsätta ändå. Jag sover hela förmiddagen för det finns ingenting som får mig att vilja gå upp. Sen äter jag frukost, nästan alltid samma sak, finns ingen energi till att anstränga mig att göra något speciellt. Sen sätter jag mig här vid datorn i några timmar. Facebook för det mesta, spela onödiga spel som tidsfördriv, blogga lite grann. Kolla in allas bloggar och alla klädaffärer och allt annat som går. Men ändå finns det tid över. Ladda ner filmer och tv-serier, men det räcker ju inte heller. Visst älskar jag att se en bra film, visst älskar jag att se nya avsnitt av mina favoritserier. Men det finns alltid tid över. Kanske tar och läser lite om det finns någon bra bok, vilket det sällan finns. Tips behövs.

Sen när jag väl tar mig utanför huset är det för att åka till min terapeut. Vara där i knappt en timma, prata om allt möjligt men egentligen har jag ingenting att säga. Eller det som jag behöver säga kan inte ta sig ut. Istället pratar vi om hur jag ska förbättra min vardag, förbättra mig själv. Saker som jag redan vet om. Att det är viktigt att äta tre gånger om dagen och helst mellanmål, balanserad och vitaminrik kost. Att det är viktigt att få sin sömn, helst åtta timmar ungefär, inte sova för mycket. Försök att gå och lägga dig innan ett, gå upp innan tio. Det fungerade i knappt en vecka. Ingen motivation och ingenting att gå upp till. Ingen anledning.

Träffar sällan människor. Bara när jag jobbar. Kanske utanför ibland, mina arbetskamrater som jag visserligen älskar. Men mina andra vänner, var är dem? I Norge, i Borås, pluggar, jobbar... lever sina liv som normala människor. Jag har svårt för att ta kontakt med nya människor, sån är jag.

Klämmer in en körlektion i mitt upptagna schema. Hatar det. Mest för att jag är sämst i världen. Att körläraren bryter och inte förstår hur jag är som person. Att jag får motorstopp. Att jag får panik. Hatar det.

Nu har jag försökt komma igång med träningen. Jag gillar att gymma. Att gå till gymmet är det jobbigaste, eller ja, inte att gå dit. För det tar inte ens tio minuter och det är alltid skönt med en liten promenad. Men att ta sig i kragen och bara göra det. Knuffa undan all ångest som jag har och bara gå dit. Och inte tro att folk bryr sig om mig och tycker att jag är tjock och kollar på mig.

Och vad spelar det för roll om jag bloggar? Människor klarar sig ändå. Det finns så många andra där ute som tagit över världen med sina egna kollektioner och silikonbröst och googlade söta saker. De tjänar flera tusentals kronor varje månad. Vad har jag att bidra? Ingenting.

Att min terapeut ska sluta vid årsskiftet gör inte saken bättre. Jaha, det är så den psykiatriska vården fungerar. Det finns ingen fast läkare där heller direkt. Har inte träffat någon sen i våras. Inga lugnande eller ångestdämpande tabletter får man heller. Inte ens om jag bryter ihop på jobbet. Spelar ingen roll.

Vi ska ta kontakt med Balder. Så att jag får en kontakt där. Jag känner mig speciell, inte på ett bra sätt. Ett jävla problembarn är jag. Kan ingenting. Fattar ingenting. Kan inte göra något som en normal människa kan. Kan inta ta tag i mig själv. Behöver hjälp. Orkar inte vara misslyckad. Så mycket fel.

Vad är jag bra på? Typ ingenting. Har ingen talang. Har ingen hobby. Jag är bra på att spela Facebook-spel. Det är allt. Och så är jag bra på att vara realistisk (även om de flesta kallar mig för pessimist)

fast det trodde jag visserligen inte heller.
men nu är jag klar med utredningen på affektiva enheten i mölndal.
fick även reda på resultaten från testerna hos psykologen,
är tydligen lite över normen på intelligens. grymt.
hade högst resultat på snabbhet av alla som har gjort ett av testen.

nu återstår det att se vad resten av psykiatrin kommer fram till.

jag funderar väldigt mycket på det här. jag vill inte bli inlagd. men jag känner att jag snart inte orkar mer. jag går sönder och ingenting blir någonsin bättre. har haft så mycket ångest och mått så jävla dåligt på senaste tiden. skulle man må bättre av att vara inlagd? av att få aktiv hjälp?

om det finns någon som har varit inlagd eller har några åsikter och tankar får ni gärna dela med er.

hur länge ska man behöva må dåligt?
ingenting hjälper. inne på tablett nummer sex, i kombination med nummer ett. och fortfarande inget ångestdämpande. vet inte vad som krävs för att man ska få det. tydligen räcker det inte att man mår dåligt, får ångestattacker och liknande. spelar ingen roll hur mycket man gråter. eller hur mycket man vill skära upp handlederna. ingenting händer.

jag är så jävla trött på det här. på att vänta på bättre tider som aldrig kommer. jag vill lägga mig under täcket tills den dagen kommer. vill inte ut i världen och försöka spela glad och vara trevlig mot minst tusen människor varje dag. dagens regn är ironiskt nog passande för hur jag känner mig.

orkar inte.

har ätit lamotrigin i säkert sju veckor nu. trappat upp dosen. märker ingen skillnad. mår fortfarande sämst och vill lägga mig under täcket och grina. vill inte jobba. behöver lugn. behöver vila.

i'm more unstable than i fear.

var hos psykologen idag. fick börja med lite tester. typ "vad förknippar du med -det här ordet-?" och "vad har -de här två orden- för likheter?" - det var inte jättesvårt, förutom några ord som jag inte förstod. sen fick jag lösa matteproblem genom huvudräkning, tappade lite koncentration där. fast han frågade sen om jag gillade matte, och när jag sa att jag hatade matte blev han lite förvånad. gjorde tydligen rätt bra ifrån mig där.

sen var det minnestester. "säg -de här siffrorna- efter mig" - först två, sen tre, fyra, fem, sex.. sedan skulle jag göra det baklänges också. och sen var det både siffror och bokstäver som skulle kommas ihåg och sen sättas i rätt ordning. typ "3G1A8S" så skulle jag säga "138AGS" - inte jättelätt när det kom upp i sex stycken.

fick en ny tid nästa vecka då jag ska fortsätta göra lite andra tester.

varför får man ångest när det verkligen inte passar?
ska åka till jobbet om en kvart och sitter här och lipar.
försöker sluta. jävla skit.

drömde att vi körde på motorvägen, en bebis hängde över ett räcke på bron över. sen var det en femårig pojke och inte alls en bebis. jaja. hängde där iaf, ramlade ner, blev uppäten av en stor krokodil. drömde att vi var på flygplatsen och hade redan åkt jättelänge men planet skulle tanka. mamma och pappa kom på att de hade glömt en ficklampa hemma(wtf) och vi var i göteborg så vi skulle åka hem en snabbis och så kom jag på att jag hade glömt en miljard grejer typ. hann inte med planet sen. skulle ju inte ens med planet själv.

drömde att jag körde till ullared med någon. hälsade på dennis som sov. skulle köpa djungelvrål och zoo men det fick jag inte. uhmmm. sen drömde jag att jag inte visste vilken dag eller tid det var. skulle jobba, fattade ingenting. hade panik och googlade för att kolla vilken dag det var. och på tidningen stod det söndag men på en annan stod det onsdag.. trodde jag skulle komma försent och grejer. nojjig much?

funderar på att ta en sömntablett och sova bort allt fail och lameness.
och mitt humör då. fysatanjävlahelvete.

det går inte att kontrollera
bara en massa ångest
känns som om man ska dö osv
what the fuck are you gonna do?

orkar inte ha känslor. så jävla jobbigt.
eller ja, dom känslorna som jag har hela tiden.
hade ju inte skadat att vara glad någon gång.

men nä. får ju vänta. hur länge? what the fuck do i know.
några veckor till. minst. månader? kanske.
så ska man bara orka leva och ta sig igenom varje dag.