har två alternativ enligt min terapeut.
1. må förjävligt och fortsätta vänta tills jag får en tid med läkare på hisingen/mölndal/whatever. väntetider och sånt är ju fint när man mår dåligt.
2. prata seriöst om att bli inlagd.

LIFE IS SOOOOO WONDERFUL
man ba; tja ameh ja mår litte dålit å så
ångäst å såntttt, men oki ja kan vänta hämma

så jävla ledsen. konstant. vill vara normal.
och det enda jag kan göra åt det är antingen att äta eller sova.
käka atarax hela dagen lång eller baka och bli tjock?
jävligt roligt.

ingen rolig natt, fick ta en sömntablett vid halv åtta imorse.
nu ska min remiss skickas till affektivt centrum i göteborg,
där det inte var lika lång väntetid som i mölndal.
vi får se hur det går.

eftersom att de flesta kommentarerna blev långa till mitt inlägg you're weighed down, you're full of something. of sickness, and desertion. och det fanns några som inte hade blogg, så svarar jag här.

anonym: illamående och kräkningar är ingenting som jag har drabbats av i samband med voxra och sertralin. på bipacksedeln står dock att en av de vanligare biverkningarna är just kräkningar och illamående när det gäller voxra. så det är nog anledningen skulle jag tro.

p: har inte fått någon diagnos än. har gjort några tester med min psykolog men inte en hel utredning. fått remiss till något sjukhus där de har två som är insatta i sånt. men en av dem är väldigt sjuk så det är jättelånga väntetider. mamma har ringt runt till andra sjukhus i västra götaland och blir hela tiden skickad vidare. jag vill verkligen ha en diagnos. jag hatar att gå runt och inte veta vad som händer. en läkare trodde på instabil emotionell personlighetsstörning/borderline.

felicia: tack, det är mycket möjligt att jag behöver någon att prata med någon dag.

em: sertralin fungerade riktigt bra på mig i början, men de senaste tabletterna har inte gett någon positiv effekt. men jag tror verkligen att man kan må bättre av tabletter. det gäller bara att hitta rätt. yoga hade jag gärna kommit igång med. gillar det. men det finns ingen ork eller motivation just nu.

anonym 2: tack, jag hoppas att du mår bättre snart också. jag har två vänner som mår väldigt dåligt och ofta önskar jag att jag kunde ta bort deras ångest och ha den själv. det finns ingen som förtjänar det direkt. bara våldtäktsmän och mördare. jag vill injicera dem alla med extrem ångest och depression.

jag vet inte vad jag ska göra.
det finns ingen att vända sig till.
jag vet inte ens hur jag ska få ur mig allt, hur jag ska förklara det. finns ingen inspiration till att skriva ner det heller. och just nu skriver jag mest för att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

vissa tror att jag mår bättre än innan. men jag vet att det inte är så. jag vet hur jobbigt allting känns. jag känner nästan ingen glädje alls. det känns som om jag kan bryta ihop närsomhelst. jag känner av det varje dag. och destruktiva tankar är tillbaka. jag drar mig undan så många sociala situationer som går. jag är så jävla vilse. och allting känns så jävla meningslöst. och jag orkar inte må såhär.

äter redan maxdosen för voxra samtidigt som jag tar 150 mg sertralin. orkar inte med alla tabletter som inte gör någon skillnad. varken voxra, effexor, mirtazapin eller lyrica har fungerat. jag är så jävla trött.

jag orkar inte

när man har riktigt dåliga dagar så kan det ändå finnas småsaker som gör att man inte riktigt kan hålla sig från att le. vad finns det för enkla saker som gör er glada?

några som jag kommer på:
- lukten av regn mot varm asfalt på sommaren.
- när jag får brev från fina människor.
- min vovve som alltid är lika knäpp.
- komplimanger, främst om de är personliga och genomtänkta.

drömde alla möjliga grejer, men en sak var att jag skulle fira nyår. det fanns ett sjukt stort akvarium med massa catfishes, fula och stora som åt upp varandra. sen var jag på liseberg och vi hade kickoff, och robert pattinson var där!!! mums. sen drömde jag massa andra saker, barn som skulle skjuta mig och grejer.

den dagen då jag verkligen behöver snacka med min terapeut så är hon inte där. åkte dit helt i onödan. dom hade tydligen lämnat ett meddelande på telefonsvararen, men jag vet ju inte hur man kollar den. aaaaaah.

tänker för mycket
så jävla tragisk är jag
i suck

alla dog typ, hoppade från klippor och höghus.
inte kul.

känner mig förlamad
tänker alldeles för mycket
slutar att jag sitter här och glor
jag vill ha lyckorus och sånt

tror jag är arg och ledsen och orolig på insidan
förtvivlad och ängslig och rädd

men vafan ska man göra?
sova lite och sen gaddas

känslor är jobbiga
behöver vara förlamad inombords

orolig. osäker. destruktiv. nere. trött. deprimerad. glädjelös.
bitter. irriterad. ska trycka i mig en atarax eller två.
mina "ångestdämpande" - hahahahahaahhaha. dör.

lämnade sängen fem i ett, gick till bussen en halvtimma senare. terapi, lipade lite. sa som det var - att jag inte mår bra alls. hon fixade en tid hos läkaren en timma senare. satt i väntrummet och drack varm oboy och åt en macka. löste korsord. snodde muffinsrecept ur hemmets. pratade med läkaren - den femte jag har träffat - och vi kom fram till att jag ska höja dosen på voxra. ska få remiss till mölndal eller något där dom gör utredningar. osvosv. kanske ska få stämningshöjande också.

några speciella vill att jag ska till sticky. men jag orkar verkligen inte. stannar hemma, som vanligt.

bortsett från att jag skulle köra bil och misslyckades totalt - trots att det var automatväxel. en kossa med tre öron på ena sidan och ett på den andra. meth. ett gäng med små döda minikossor som hade två huvuden och liknande.

och så drömde jag att jag hade tatuerat mig på benet! på framsidan av smalbenet. hemskt var det. jag är nervös inför imorgon haha. det märks. drömde att jag tatuerade mig så att det som jag ska ha där knappt fick plats :C

nojjig tjej

om det ändå fanns ett sätt att göra allting bättre. jag är så jävla trött på allting. på att världen ska vara så jävla orättvis. vill skriva om vattenbrist, aids, vapen, pengar, krig, sjukdomar, död.. alla orättvisor som finns i världen. och jag får dåligt samvete. för att jag sitter i min säng och gråter och har ont i själen. varför är det så jävla svårt?

om du läser och tycker att jag klagar för mycket och bara söker uppmärksamhet så kan du dra åt helvete. i couldn't care less. jag har all rätt att uttrycka mina känslor. alla andra kan fortsätta läsa om ni vill.

egentligen är det inget nytt. jag mår lika dåligt som vanligt. och det känns så jävla patetiskt. det är min vardag. att må sämst. att ha ångest. att sova bort dagarna. att inte göra någonting åt mitt liv. fortsätter äta antidepp och låtsas som om de fungerar. går till terapin och låtsas som om allting är ganska bra. låtsas att jag orkar ta tag i allt. innerst inne vet jag att allting bara är på låtsas. men jag försöker övertyga mig själv att allting är som det ska vara.

jag gråter nästan aldrig längre. jag känner nästan ingenting. jag har stunder då jag är i extas över småsaker. resten av tiden är jag bara trött. bedövad. avskärmad. passiv. jag står still och världen rör sig. jag orkar inte bry mig.

jag är så jävla rädd att det alltid kommer vara såhär. att det alltid kommer att göra ont. att jag alltid kommer stå still. att ingenting någonsin kommer att förändras. jag är rädd att jag aldrig kommer kunna känna mig hel.

jag vet att det här bara är ännu en dag med extra ångest.
att jag imorgon kanske kommer må bättre.
men känslan av att vara så här jävla trött försvinner inte.
and it's killing me.

typ att jag kan se in i framtiden
för inatt blev jag plötsligt sugen på m&ms.
idag kom mamma hem med det.

och ibland när jag rör vid min mobil så får jag sms direkt efter.

fast det var ingen tiger, det var en lejonhona, men alla sa att det var en tiger.. vi var i slottskogen och jag satt på gräset. hade min kudde och täcke med mig. ed westwick var där hihi, gick förbi mig några gånger. åhhh. sen blåste min kudde iväg. så jag sprang för att hämta den. men så såg jag plötsligt en tiger(lejonhona) och ropade på några som stod längre bort. och sen skyddade de mig. men sen hade jag tydligen blivit riven på mitt vänstra smalben. och var tvungen att skära upp där den hade rivit mig för att det skulle läka snabbare. skulle tatuera mig veckan efter(nästa vecka ju) och då gick det inte på det benet

lite nojjig över gadden kanske?

allting känns så jävla meningslöst.
vill inte vara här.

vill inte att allt ska kännas så hopplöst. som om jag aldrig kommer klara mig. som om jag kommer ge upp. innan jag ens har försökt. vill inte känna mig trasig. vill inte känna mig tom. vill inte ta tabletter och gå i terapi. vill inte vara misslyckad. vill vara som alla andra. och ha så lite problem att man bryr sig om vilken idiot som vinner paradise hotel.

nej. jag vill inte vara som alla andra. jag vill bara inte bli fast i det här tråkiga landet. jag vill vara lycklig. jag vill leva. jag vill göra saker. jag vill resa. jag vill förändra världen. jag vill älska. jag vill andas.