hur utmattad och slut jag faktiskt är
jag vill inte vara här
jag går sönder

men jag vet inte hur

ni läser inte ens det här
ni fortsätter utan mig.
som om jag inte fanns.

som om allting fortsätter utan mig, passerar förbi och ingen märker ens att jag inte är där. man är inte saknad eller älskad. då brukar jag isolera mig på mitt rum och se på en film, fast det gör jag ju ändå. jag är inte saknad av någon.
jag finns inte.

just nu känns allting bara meningslöst

ta hand om er <3 sätt era behov före andras om det är nödvändigt. lyssna på det ni tycker är rätt. låt ingen trycka ner er. du duger precis som du är. ingen har rätt att säga något annat. behöver du vila - gör det. skit i skolan om du måste. ta bara hand om dig. se till att du mår bra. ta en fika med en vän eller spendera tid med dig själv i ett bad eller med en bok istället för att plugga och tänka på jordens undergång. försök må bra, en liten stund i alla fall. försök att andas. okej?

jag har gråtit i över en timma
jag kan inte sluta

jag bytte nyss om från pyjamas till linne och leggings
jag lämnade sängen för två timmar sen
han har inte svarat på mina sms
mina föräldrar vet inte att jag mår så extremt dåligt
jag funderar på om jag ska bli inlagd

det här fungerar inte
vart är folk när man behöver dem som mest?

jag tror jag ska prata med kuratorn
för det här går inte någonstans

jag kan inte leva som jag gör just nu
jag kan knappt skilja på drömmar och verklighet
jag har tappat tidsuppfattningen
jag har nästan tappat all min aptit
jag har kan inte sluta gråta
jag kan inte sova och när jag väl gör det så sover jag bort dagarna
jag kan knappt lämna min säng och inte gå till skolan heller

klockan är fyra och jag borde gå och lägga mig
men jag vet att tårarna bara kommer fortsätta
och jag har bara två sömntabletter kvar

jag behöver en paus

just nu mår jag verkligen inte bra
jag vet inte vad jag ska göra

är att må bra.
och sen fred på jorden.

vad är din högsta önskan?

underbart att man blir utskälld för att man mår dåligt
jättekul.

jag minns ingenting av imorse. jag vet att jag hade ställt alarmet. jag tror att mobilen låg på laddning.. ni kanske fattar. ingen skola idag alltså. sen vaknade jag för en halvtimma sen och tänkte att jag aldrig i hela mitt liv skulle hinna till tandläkaren. dom ringde hem, jag svarade inte. känner mig helt ångestfylld och paranoid av någon anledning.

det är inte okej

jag saknar att vara med någon. jag saknar närhet.
men jag vet inte om jag kan lita på någon just nu.
jag orkar inte bli sviken. det gör för ont.
men jag behöver lite kärlek.

jag är inte tillräckligt bra för någon ändå

på alla sätt

jag satte på en film för att försöka tänka på annat. det gick. fast jag kunde inte somna. så vid sex imorse då jag egentligen skulle gått upp och satt på ett leende för att gå till skolan, tog jag istället en sömntablett som gjorde att jag däckade ganska fort. låg och baddade min panna med en blöt handduk i hopp om att mitt huvud skulle sluta vilja explodera bara lite i alla fall.

idag mår jag inte bra. jag mår bara mindre dåligt.

men det går inte för jag kan inte sluta hyperventilera
jag kan inte koncentrera mig på något annat när jag inte sitter här

så fort datorn stänger av sig sköljer en våg av ångest över mig, näst intill dränker mig. ger mig en jävla kallsup. och plötsligt strömmar tårarna. bildar nya vågor av ångest och panik och allt som är dåligt. jag kan inte kontrollera det. jag kan inte kontrollera mig själv. jag kan inte kontrollera något. jag ligger med en handduk för munnen för att gråten ska dämpas. så att inte mamma och pappa vaknar och får för sig - som alltid - att jag borde läggas in. jag hade nog behövt det egentligen. jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva. mitt huvud håller på att explodera. jag klarar inte av det här. jag orkar inte må så jävla dåligt som jag gör just nu. jag orkar inte gråta hur länge som helst. mina ögon är redan svullna och jag har inte gråtit i mer än en timme. torkar bort tårar, men det kommer bara nya. jag vet inte vad jag ska göra. ibland känns det som om det hade varit lättast att bara dö. men jag vill inte dö. jag är antingen för stark eller för feg för att ta mitt liv. jag vet inte.

allt är så jävla svårt. jag känner mig så jävla hjälplös. jag behöver bli räddad. jag behöver en paus. jag behöver komma bort. jag behöver andas frisk luft. jag behöver vila. jag behöver må bra. men just nu känns det omöjligt. för jag mår bara dåligt. jag mår bara så jävla dåligt. och tårarna fortsätter att rinna.

jag orkar inte må såhär jävla dåligt

jag vet inte varför