jag tror jag ska prata med kuratorn
för det här går inte någonstans

jag kan inte leva som jag gör just nu
jag kan knappt skilja på drömmar och verklighet
jag har tappat tidsuppfattningen
jag har nästan tappat all min aptit
jag har kan inte sluta gråta
jag kan inte sova och när jag väl gör det så sover jag bort dagarna
jag kan knappt lämna min säng och inte gå till skolan heller

klockan är fyra och jag borde gå och lägga mig
men jag vet att tårarna bara kommer fortsätta
och jag har bara två sömntabletter kvar

jag behöver en paus