it's days like these

det kanske inte är värt ett skit från en okänd människa som mig, men jag har följt dig i flera år och du är fan helt jävla otrolig. att du står ut med världen, så som den behandlat dig (det va jag som mailade dig för två år sen när jag skulle skriva ett arbete om psykvården i sverige, om du minns). du har så jävla mycket kraft, tänk bara på hur många fler än mig du har påverkat. jag har 23 bloggar i mitt rss-flöde men det är alltid din jag hoppas är uppdaterad. och det kanske "bara" är en bild på dig med färgglad ögonskugga. men det gör min dag lite bättre. du är finare än du anar, och det är så trist att du ska må så dåligt som du gör. jag önskar att jag hade kunnat göra mer.

kan inte ens skriva min tumblr korrekt. men det är inte viktigt ändå.

jag sitter också bara hemma & är orklös, så på den fronten är du iallafall inte ensam. det suger verkligen, fast det antar jag att du redan visste (haha).

Du har en förmåga att lyckas skriva ner precis vad jag känner. När man undrar om livets bra stunder uppväger alla dåliga.. Om du någonsin vill prata och få ut alla dåliga känslor så är jag frivillig. Eller så borde du kanske samla ihop en massa människor som kan vara isolerade tillsammans? Kolla på film, äta godis och inte bry oss om omvärlden. Ingen människa förtjänar att må dåligt, jag önskar så att jag kunde ta bort all smärta som finns.

Kram! Nån dag kommer du på det. Kanske inte hela meningen med livet för vem vet den, men kanske något du vill göra, kanske något som gör det värt.

Jag skulle tipsa om att gå nån randomkurs på universitetet, bara för att ha något att göra. Det är roligt och inte allt för jobbigt men ändå stimulerande och man träffar nya människor. Alltså i vad som helst, vinvetenskap eller något asflummigt random. För det kanske kan vara bra att göra något nytt. Och universitet är inte skola hela dagarna, och du behöver inte ens ta det på allvar om du bara går för skojs skull. Plus man kan få lite nya idéer och så om vad man vill göra.

Och jag lovar, alla vet inte alls vad dom vill. Många som inte har en jävla aning. Hade själv inte det föränn för ett halvår sen. Så sånt kan komma fort.

Spelar kanske inte så stor roll, men, jag beundrar dig i alla fall!

Spelar kanske inte så stor roll, men, jag beundrar dig i alla fall!

Åh, Jessica, om du bara förstod vilken fin människa du är. Både på utsidan och insidan. Du är så jäkla stark. Jag vill bara banka in det här i ditt huvud så du förstår det. Fina fina du, du får i alla fall en internetkram av mig. <3

Hej. Kanske kan du släppa lite på kraven om vad du "måste" göra. Sätt upp dina egna ramar för vad som är en seger för dig. För ibland räcker inte krafterna till, och har man inte ångest och depressioner själv så är det lätt att man vill hjälpa ("du måste...") istället för att bara säga att det kommer bli bra.



För det kommer ordna sig. Jag tror det finns någon som tar hand om dig. Även om man inte tror att det finns någon.



För om man inte tror att det finns något som står bakom en, då blir det för tungt.



Ps. Älskar din blogg.

Det enda jag kan säga är att du absolut inte är ensam, kram

du är några år äldre än mig och jag måste säga att du är en av mina stora inspirationskällor, du kämpar verkligen på och håller huvudet högt och även om du tycker det är skitjobbigt så försöker du verkligen. du är så himla vacker och du verkar vara en sån himla fin person, jag hoppas verkligen du hittar lyckan. du är smart och fantastisk och du ska aldrig tro något annat.

nu har jag skrivit och raderat hur många gånger som helst. jag vet inte riktigt vad det är jag vill ha sagt. jag beundrar dig. du var min främsta inspirationskälla 2008/2009. kanske längre. men främst då.

jag tycker du är så himla stark som kämpar dig igenom allt hur svårt och jobbigt det än är.

kram,