boken handlar om hennes liv som bipolär, hur hon kämpar för att ta sig igenom vissa dagar och lite sånt. jag känner igen mig i en del av det som hon skriver. definitivt något att läsa.

"min ångest är i högsta grad verklig. mina hypomana tillstånd är mycket påtagliga, liksom depressionen när den tar vid. min ångest skulle inte vara mindre smärtsam om den var mer socialt accepterad. den försvinner inte, lika lite som cancer eller epilepsi eller hiv försvinner för att vi pratar om det. det gör lika jävla ont. ångest, depressioner, psykoser, manodepressivitet är alla sjukdomar med en hög dödlighet. det handlar om liv och död. det är på allvar. lika allvarligt som cancer. som hiv. som somatiska sjukdomar. psykiska sjukdomar är lika verkliga för den som lider. jag behöver inte förståelse. jag vill inte bli accepterad. jag vill inte ha en egen prideparad. jag vill absolut inte vara medlem i någon stödförening för galningar. jag vill bara ha rätt till samma vård som andra som lider av livshotande tillstånd. bara det. bara det."