känner att mitt liv är lagom värdelöst just nu. har gått runt i sovkläder sen i lördagskväll. kanske inte så jävla märkvärdigt men ändå. sätter knappt en fot utanför huset. orkar inte, har ingen lust. bara en sån sak att käka frukost är en omständighet. orkar inte anstränga mig för att skära lite gurka att ha på mackan. onödig energi.

jag rör mig mellan mitt rum, badrummet och köket. har fortfarande inte vikt tvätten som mamma bad mig om i fredags. sitter här och kollar på tv-serier och får panik när de tar slut. är så jävla trött på det här, att vara fast i ett sånt mönster. gör ingenting vettigt på dagarna, kanske tar mig ut en kväll i veckan och är social och dricker alkohol, kanske träffar någon vän en annan dag. men mest befinner jag mig i sängen. där är jag trygg.

jag behöver amfetamin. eller något annat som kan ge mig ork. all denna ångest gör mig galen.

måste få mamma att ringa till psykiatrin så att jag kommer iväg och får se vad min psykolog och terapeut har att säga om resultaten på personlighetstesten. kanske kan min terapeut ge mig en knuff i rätt riktning. för det här kommer aldrig att fungera i längden.