your heart is an empty room
exploderar och tar sig ut till varje cell i min kropp
och som vanligt vet jag inte vad jag ska ta mig till
kärlek är det bästa och värsta som finns. kärlek framkallar varje känsla som finns i hela universum. och det gör oftast ont. fyllt av ångest och panik. tårar som strömmar ner för kinder och som aldrig tar slut. inget ångestdämpande piller i världen kan radera känslan. en stor klump i magen som aldrig försvinner. jävla kärlek. jag önskar att man kunde styra sina känslor, men det kan man inte. man kan aldrig bli fri. man får aldrig sträcka ut sina vingar och flyga bort från allt elände som kärlek för med sig.
ibland handlar det bara om uppmärksamhet och bekräftelse. man vill att någon ska uppmärksamma att man finns. att man existerar. att man duger. bekräftelsen av att man behövs. man vill att någon ska sätta en på en piedestal. man vill bli älskad. man vill vara finast i världen och betyda allt för någon. som om livet skulle ha mer mening då. så jävla självdestruktivt. ska vi knulla? för då vill någon ha mig. för då har jag ju någon betydelse. och att man sen blir bortkastad spelar ju ingen roll.
man går ständigt sönder. jag går sönder. av inbillade känslor. längtan efter att betyda något för någon. knivar i ryggen. besvikelse. man är aldrig tillräcklig för någon här. aldrig. man duger inte. jag duger inte. för det finns alltid någon som är bättre. någon som är mer attraktiv. någon som tar för sig mer. jag är aldrig tillräcklig. och man tror att det ska gå över, men det gör det aldrig. man blir ständigt bortkastad för att man inte är perfekt. strävan efter något bättre. och när nästa person kommer förbi tror man att det ska bli bra. men man blir ständigt lurad och förd bakom ljuset. när man minst anar det blir man krossad igen. alla bara ljuger.
jag orkar inte med det som kallas för kärlek. det bästa och värsta i världen. jag orkar inte bli sårad gång på gång. jag orkar inte med känslor som inte går över och känslor som man inte kan styra över. jag orkar inte med ångest och känslan av att vilja skada sig själv för att man inte är tillräcklig. jag är aldrig tillräcklig och det får mig att hata mig själv.
och vad vet du om kärleken?
förrän du förgäves hatat den.
håkan hellström är bäst.
och jag vet hur du känner, vem vet inte det förresten? ta en paus från killar ett tag? :)
Tack vad glad jag blir! :) Men är du i Sthlm snart eller?
trodde jag redan hade gjort det. varit singel i ett halvår nu.
Men då syns vi i februari? :) Du kan adda mig på msn så håller vi kontakt.
håller med dig till 100%
tyvärr har kärleken varit så förjävlig på senaste tiden, jag tror inte ens jag kan bli kär igen ._.
:(
Eller? :)
Vad man aldrig ska glömma är att det elakaste man kan göra mot sig själv är att jämföra sig med andra. Då tenderar man att alltid bli besviken, eftersom de andra oftast upphöjs på en pedistal i ens ögon. I själva verket känner de sig ofta lika värdelösa, lika otillräckliga och lika vad som helst...Verkligheten överensstämmer ofta inte med de drömbilder man har av dem..
Kärleken gör fan ont..men efter regn måste nån jävla sol come along eller!!?? :)
tyvärr jämför jag mig alltid med andra.
jag sitter och väntar med solstol och bikini i högsta hugg.
jag brukar också vilja skriva av mig sådär
inte för att det tar bort smärtan
men det kan vara skönt ändå
nu låter jag nog bara som alla andra som typ
"hej jag känner inte dig, men jag känner igen mig a lot"
men det är fan sant.
varje dag blir jag påmind om att jag är ensam
inte helt ensam alltså, jag har ju kompisar
men ensam - utan kärlek.
alla pratar om sina pojkvänner/flickvänner hit och dit, man ser folk på stan som håller handen och allt möjligt.
kärlek är så jävla hårt.
det är verkligen ett slagfält.
killen jag vill ha vet knappt att jag finns, eller jo det är klart, men han reagerar inte. inte på någonting. inte på någon. så jävla onårbar.
även om jag vet att det bara är så han är och att han förmodligen tillslut kommer bli nårbar så känns vägen dit så jävla lång.
du vet säkert om att du är en bra person
och snart kommer någon annan också upptäcka det och se djupare än bara på det ytliga. sånna är svåra att hitta, but when you do, it´s worth it.
såg by the way svaret du skrev till någon där uppe
att du alltid jämför dig med andra.
det gör jag också, hela tiden.
i skolan, på stan, bara utanför dörren om jag stöter på någon. finns inte någonstans i hela världen där jag känner mig någorlunda bättre än någon.
jag önskar att jag någon dag bara kunde vakna upp och känna att fan nej nu ska jag fixa skolan, fixa träningen gå ut och bara ta vara på livet. satsa på killen, vill han inte ha mig så går livet vidare.
kärleken är värd att kämpa för, vissa till och med dör för den.
trots att jag inte känner dig alls, så VET jag att du inte alls kommer behöva kämpa lika hårt för kärleken som du egentligen tror.
it´s out there, just go and get it
(nu lät jag som värsta positiva människan, men trust me, jag är egentligen den mest negativa som finns, iallafall då det gäller mig själv.)
good luck
håller med på allt du skrev. det är synd att du känner likadant. för det är allt annat än kul att må så. om jag kan hitta något som är i närheten av kärlek så kan du det med. lovar. folk brukar kalla mig för pessimist, men jag är nog mer realist. good luck själv :)
kärlek känns alldeles meningslöst och överskattat.
men jag fattar hur du menar.
tänk om livet var som en film
du är tillräcklig, och du är så vacker. Glöm aldrig det älskade
bra skrivet!
tack så mycket :)
"man är aldrig tillräcklig för någon här. aldrig. man duger inte. jag duger inte. för det finns alltid någon som är bättre." "strävan efter något bättre."
Personligen så har jag haft tanken om dig att du ska vara en ytlig fjortis som är egokär och borde växa upp.
Men jag har läst denhär texten flera gånger om nu, och jag gråter fan nästan . Så jävla vackert skrivet, så jävla vackert & bra uttryckt. Känner igen mig så jävla väl, det tror jag dom flesta gör med.
Skäms över mina tankar faktist. du verkar vara en väldigt djup & bra tjej som blivit väldigt sårad alltför många gånger. Hoppas saker ordnar sig för dig
Jag har läst din blogg i ett bra tag nu men inte riktigt vågat kommentera förut, jag är blyg och rädd för vad andra ska tänka om jag gör si eller så men de skiter jag i nu, för nu ska jag kommentera.
Först och främst måste jag säga att jag verkligen tycker om din blogg, du har alltid något nytt att komma med och det som är så speciellt med din blogg är att jag känner igen mig på så många sätt. De är rätt läskigt, och du skriver ibland om att alla som har jobbigt är värd en kram, och du är värd många kramar de kan jag lova. Jag brukar få mycket beröm för att jag är duktigt på att lyssna och förstå, jag har själv haft ett rent helvette och ganska lufft liv sen 9 år ålder. Du har säkert fått samma erbjudande som jag tänker erbjuda av många men om du vill så kan jag langa över min msn så kan du skriva av dej, dela tankar och uppfattningar De är du värd. Livet kommer att bli bättre, jag lovar!
Och jag som är betydligt mycket äldre kan tyvärr inte komma som en räddare i nöden och säga att det blir bättre. Det har det inte blivit för mig i alla fall. Lika svårt fortfarande, som då. Blir än mer sårad, vågar inte längre lita på någon alls. Tyvärr. Hoppas det blir bättre för er. Kram.
