för det första så är det ingenting som står rätt till med min kropp. mamma har beställt tid för allt möjligt, tandläkaren - kanske måste dra ut visdomständer, fungera - måste testa lungorna eftersom att jag inte har lyckats bli frisk än, leder - kanske blir operation för mig med? sen tror jag inte att det var så mycket mer.. än. ska träffa psykiatriern igen om en månad typ och jag står fortfarande i kö för att börja samtalsterapi.

men det som är jobbigast är nog orken. den som inte existerar. jag har ingen ork eller motivation kvar i min kropp. allt bränsle har tagit slut och det är otroligt att jag ens lämnar sängen på morgonen. lust kommer stötvis. ibland är jag jättepepp på något men då försvinner allt annat. jag hatar skolan, jag hatar att behöva gå upp då det är kallt och mörkt för att åka till det mest deprimerande stället på jorden. jag vill bara stanna hemma och kolla på film och tv-serier. få ta det lugnt. slippa stressen om studenten och vilka betyg man kommer få och alla arbeten och prov som ligger samtidigt och som är jätteviktiga. och som jag aldrig lyckas ta itu med. det finns inget som driver mig längre. ett sportlov på en vecka räcker inte för att jag ska lyckas samla krafter och ta nya tag. det går bara inte. och ju mer jag kollar på listan med saker att göra desto mindre lust får jag att göra det.

de säger att jag måste börja vara i skolan mer. undrar hur man ska lösa problemet. jag har inget svar. de har inte dem heller. kan ingen riddare komma i sin rustning och på sin vita springare och fixa det? jag har inte tid att göra allting. jag har inte tid att äta, sova, gå i skolan för att sen komma hem och plugga, tänka, leva, andas, festa, umgås med vänner, träna, fota, kolla på film, laga mat, känslor.. jag har inte tid att finnas.

jag har ingen aning om vad jag ska göra.