det är nog dags att sova. men jag kan inte hjälpa det - jag är en nattmänniska. den tiden på dygnet jag känner att jag finns. under en becksvart himmel fylld med glimrande stjärnor. himlen är det vackraste som finns i hela världen. allt blir så mycket mer levande på natten. regnet går från att vara outhärdligt till att vara mysigt. en slags trygghet. på natten existerar jag, man är inte längre en av alla andra förbipasserande. allt är tyst och man kan andas riktig luft igen.

natten är lättare att uppskatta när man inte är ensam. jag vill ha någon vid min sida, när mörkret kommer krypande, någon som håller min hand i sin, någon som skyddar en från allt runt omkring. någon som låter en veta att man verkligen existerar och att man är speciell..

aja, enough tycka-synd-om-mig-bullshit. imorgon har vi multimedia, svenska och samhäll c. sen åker jag hem, tar hand om min nyopererade mamma lite grann och sen ska jag träna tillsammans med den fina jane. och sen hem och plugga. lovely.