och allt som hör till.

men jag är i alla fall mätt. och ångesten är mer eller mindre dämpad. den ligger inte och klöser upp mig från insidan för tillfället. den bara finns där. river upp sår. gör det svårare att andas. men det är bättre än att ligga på golvet och gråta i flera timmar för att man känner sig så hjälplös att man tror att man ska dö vilken minut som helst. samtidigt så tynger det ner mig något otroligt. jag vill skrika, gråta och slå. men det kommer aldrig att gå över. ångesten kommer aldrig att lämna min kropp helt. men man kan försöka hoppas.

tror jag ska välja något inom depression och ångest inför arbetet i psykologin. ska nog mejla lite lärare och berätta om hur läget är. att jag är sjuk hjälper verkligen inte till någonstans. allt jag vill göra är att sova, vilket är det sista jag borde göra om jag ska hinna med allting på de här två veckorna innan lovet. jag önskar att jag var en björn, eller en igelkott ("eller en björn") - då hade jag gått i ide. för det är allt annat än mysigt att gå upp innan sju på vardagarna för att släpa sig ut i mörkret och tillslut hamna på det mest deprimerande stället i världen. nästan.

idag är det inte mycket musik som passar mitt humör. jag satt på bussen imorse och hoppades på att ingen som jag kände skulle kliva på, och så blev det, jag slapp prata med någon, och kunde sitta med musik i de glappande lurarna. efter många låtar fram och tillbaka utan att bli nöjd stannade jag på city&colour. det passar idag.

det är mörkt. mulet. regnigt. kallt. jag sitter här och huttrar och funderar på att byta om till mjukiskläder och krypa under täcket för en liten powernap medan jag väntar på att dexter, californication och desperate housewives ska landa i min dator.

jag känner mig väldigt passiv idag. världen bara flyter förbi.