Jag stänger dörren, och vrider om nyckeln. Hör hur låset klickar till. Det är kallt ute, kylan biter tag i kinderna och jag hör hur vinden sliter i träden. Det märks att hösten har kommit. Jag drar den stickade halsduken lite tätare runt halsen och drar ner mössan över öronen. Tar ett vant tag om trappräcket i trä, det känns strävt mot handen, och tar mig ner för de tre trappstegen.

Jag går i lugnt takt över gruset som knastrar under mina skor och jag hör hur blindkäppen rör sig över de små stenarna. Käppen slår i brevlådan av stål som ger ifrån sig ett klingande läte och sekunder senare nuddar den staketet i trä. Doften av oljat trä ligger kvar i luften sen början av hösten och jag stannar upp någon minut för att bara existera. Framför mig ligger asfalten jämn och min käpp säger till när jag når trottoarkanten. Ett brummande läte kommer närmre och närmre och jag stannar upp tills jag hör ljudet försvinna i fjärran och försäkrar mig om att ingen mer bil är på väg mot mitt håll.

- där är början av den iaf. så långt jag har kommit.
det är svårt att beskriva saker utan att se dem.
har rättat rödluvan-texten iaf. alltid något.