jag tar åt mig
genom hela mitt liv har jag fått kommentarer,
om diverse saker, precis som de flesta av oss.
vissa saker känns mer än andra. och vissa känns inte alls.
mitt självförtroende är lika pålitligt som vädret under en svensk sommar. ibland är det regn och ibland är det solsken. jag försöker acceptera mig själv, insida som utsida. vissa dagar känner jag mig snyggast i världen och andra dagar vill jag bara gråta när jag möts av min spegelbild. jag klankar ner på mig själv alldeles för mycket. och när jag ser mig själv i spegeln, ser jag allting som kan förbättras. jag kan inte se mig själv i spegeln och säga att jag duger som jag är - för så är det verkligen inte. jag ställer höga krav på mig själv, jag har alldeles för många saker som kan bli bättre. jag duger aldrig. jag räcker aldrig till.
och ibland får min omgivning mig att känna detsamma. vilket bara stärker alla tankar om hur värdelös och oduglig jag faktiskt är.
jag väger för mycket. jag är för lång. jag är för kort. jag har för stora fötter. jag har för små bröst. jag har för breda höfter och för mycket fett på rumpa och lår. jag har påsar under ögonen. jag har för tjocka kinder. jag har inte tillräckligt vita tänder. jag har för mycket fräknar. jag har ojämn hy. jag har dubbelhaka. jag har för små öron. jag har fult hår. jag är för blek. jag har putmage. jag har celluliter. jag duger inte.
jag vet inte hur folk uppfattar mig. vissa antar att jag är kaxig och dryg. andra att jag är världens snällast. några tycker att jagär smal och några tycker att jag är tjock. några tycker att jag är snygg och några tycker att jag är ful. några tycker att jag är rolig och några tycker at jag är tråkig. somliga utan att ens känna mig, vissa har inte sagt ett enda ord till mig men de har mage nog att säga ett dussin om mig. och ändå tar jag åt mig.
jag tar åt mig av deras löjliga och urdumma kommentarer. trots att jag tycker att de är patetiska som inte har något bättre för sig än att bry sig om vad jag gör och inte gör, och sen klanka ner på mig och andra människor som de inte känner. typiska mobbare. varför? många för att de är avundsjuka, det vet jag själv. det har de själva sagt. andra? jag vet inte, de har väl inget roligare för sig än att sparka på någon som redan ligger, bara för att själva höja sin status.
jag kommer aldrig att komma ifrån sådana människor. det kommer ingen av oss, om inte någon väljer att bli eremit och bosätta sig i en grotta i ett land långt borta. men det är inte min framtid. vi kommer alltid att stöta på sådana idioter. och det enda man kan göra är att hoppas på att de växer upp till sist. eller att karma hinner upp i deras fotspår.
jag måste sluta se ner på mig själv. jag måste lära mig att inte ta åt mig av patetiska kommentarer. men hur gör man för att bygga upp ett självförtroende som ständigt rasar samman? när kommer man känna att man faktiskt duger, att man är bra nog som man är, att utsidan inte spelar roll, att man duger som dotter, som vän, som klasskompis, som elev och som medmänniska? när får man den bekräftelsen? för jag behöver bekräftelse. det behöver alla. ett litet bevis på att man existerar och att någon annan vet om det. jag behöver bli uppskattad för att känna att jag duger. vem ska visa den uppskattningen?
alla är för upptagna med sin egna liv och sig själva, för att hinna bry sig. trots alla positiva kommentarer som jag får, så ändrar det inte på mycket. det mesta känns som bull shit när man själv inte tror på det och när alla skriver du är snygg - till resten av världen, det som jag uppskattar är genomtänkta kommentarer, en kommentar som visar på att man är speciell, att man är något extra för den personen. något som känns ärligt och äkta, för då tar jag åt mig.
samtidigt kan en enda negativ kommentar från en anonym idiot förstöra hela min dag, och trots att ett tjugotal andra tycker motsatsen så kan jag inte vifta bort det. för det negativa väger hundra gånger tyngre än det positiva. och jag önskar att det vore tvärtom.
jag har alltid och kommer alltid att stöta på idioter i mitt liv, och det finns ingenting man kan göra åt det. jag behöver arbeta på att bygga upp en stabil självbild, lära mig att trivas med mig själv. jag behöver inse att jag duger. men jag vet inte hur man gör.
babe, tänk att du är en stjärna uppe på himlen. många tittar på dig, ser dig, vill veta vad den är gjord av och andra egenskaper, medans andra helt och hållet i stjärnan, för det finns ju miljoner andra stjärnor. samtidigt finns det de personer som vill vara exakt som den stjärnan du är, men det går inte för du är unik och det kommer du alltid vara. och alla stjärnor duger på ett eller annat sätt eller hur? och för mig duger du verkligen, och jag saknar min stjärna :)<3
"medans andra helt och hållet struntar i stjärnan" ska det stå!
då är vi två.
tack sandra <3 jag saknar dig något enormt.
Jag känner inte dig som person. men jag har så länge jag vet kännt ''dig'' på bilddagboken.
jag som alla andra människor har FÖRUTFATTADE MENINGAR om andra.
jag har alltid på något sätt sett upp på dig.
Att i mina ögon du varit den söta, snygga, coola bruden Utan eller med smink. som gjorde något vettigt med sitt liv&umgick med bra människor. På något sätt har jag alltid sett de i dig. Och de har aldrig ändrast.
MÄNNISKOR tar negativt före possetivt, WHY och åter WHY.. no one will ever know..
Its a part of us, en dag vem vet kanske vi ser saker på olika håll men har man ett sådant självförtroende kallas man för
'' bitch'' eller ''jävla stort ego ''
VAD är de för fel med att säga att man gillar sig själv.
Jag tror icke det är bara du&jag som tänker de där i speglen, att man ALLTID ser vad som kunne vatt bättre. men ser aldrig de man har.
Man kan älta de i en evighet.. och ingen kommer hitta svarat, utom en själv.
Än en gång. JAG vet att folk inte svarar på random dudes på internett, och jag vet att jag absolut inte är ensam om att tycka att du är en jätte vacker tös.
'' många där ute skulle se ut som dig''
Glöm inte de jessica....
/ W
du är den vackraste personen jag känner!
alla har sånna perioder, jag duger inte. det samma för mig. Men det blir bättre, det försöker jag intala mig själv varje dag. Och gumman det blir bättre. jag älskar dig precis som du är
du är den vackraste personen jag känner!
alla har sånna perioder, jag duger inte. det samma för mig. Men det blir bättre, det försöker jag intala mig själv varje dag. Och gumman det blir bättre. jag älskar dig precis som du är
som du sa är ens självförtroende ungefär lika pålitligt som vädret under en svensk sommar, och iaf jag har insett att det kommer nog vara så för alltid. uwa, det låter kanske super negativt, men jag tror ändå att det lättaste sättet att att acceptera sig själv är att också acceptera sitt dåliga självförtroende. acceptera att det alltid kommer finnas dagar då man avskyr sig från botten av sitt hjärta, och då under dom dagarna så man känner så bara försöka blicka framåt och gå vidare för att senare mötas av underbara dagar då man tycker allting är frid och fröjd, och man tänker att man kanske inte är så pjåkig trots allt ^^
som du sa är ens självförtroende ungefär lika pålitligt som vädret under en svensk sommar, och iaf jag har insett att det kommer nog vara så för alltid. uwa, det låter kanske super negativt, men jag tror ändå att det lättaste sättet att att acceptera sig själv är att också acceptera sitt dåliga självförtroende. acceptera att det alltid kommer finnas dagar då man avskyr sig från botten av sitt hjärta, och då under dom dagarna så man känner så bara försöka blicka framåt och gå vidare för att senare mötas av underbara dagar då man tycker allting är frid och fröjd, och man tänker att man kanske inte är så pjåkig trots allt ^^
vet inte om det blev så uppmuntrande, men jag hoppas det..
Jag ska skriva här bara för att jag vill att du ska må bra.
Jag känner inte dig, men jag har allvarligt följt ditt liv sedan hogwarts (jag är ingen stalker though ^^). Jag har sett upp till dig sen jag var 13 år gammal ungefär. Jag vill inte vara wannabe, även om många tyckt det genom åren, men du är allt jag önskar att jag vore. Du ÄR snygg, på ett annorlunda sätt, du HAR en awesome kropp ! Det är sant, annars skulle jag inte säga det.
Jag bryr mig om dig och egentligen vet jag inte ens varför. Men du är bra som person jessica, det är jag säker på.
Take care.
Du är bäst i mina ögon alltid<3
Din blogg är en av få som inte är tråkig och meningslös. Du lyckas alltid skriva om saker som berör och får en att stanna till och verkligen tänka till en gång extra.
Jag har läst några av dina texter som har handlat om detta ämnet, just känslan av att känna att man aldrig duger. Och det känns som att du har tagit orden ur mitt huvud.
Jag vet att jag bara är en random människa som hastigt har knappat ihop en liten kommentar på din blogg och att det jag säger kanske inte betyder någonting. Men i det här fallet struntar jag i det.
Dina texter kan få mig att känna mig mindre hopplös, få mig att förstå att det kanske inte är mig det är fel på utan att jag har lärt mig att tänkta på helt fel sätt. Och jag hoppas att något så litet som det här kanske får dig att tänka om, iallafall för en stund. Var stolt över dig själv för att du lyckas beröra andra på ett positivt sätt, för det är inte alla som klarar av det. Du har fått mig att känna mig mindre ensam bara genom att skriva ner några få ord.
Tack för det
Jag följer ditt ex blogg och likaså din.
Ditt ex har riktigt bra syn på livet det är sinnesjukt hur han får alla ord på rätt plats.
Bara sitta och nicka igenom alla inlägg ungefär.
Jag tror du finner mycket hjälp av att läsa hans senaste inlägg och tänka efter.
Ingen behöver vara ensam, ingen behöver gå igenom allt ensam. Det är få som verkligen kommer förstå dig ut och in och du känner ömsesidigt. Häng kvar vid dom som ett berg. Sedan citerar jag ditt ex.
"
För ja vet du? De är faktiskt de som håller upp ditt liv. "
inte för jag känner dig men du vet att idag när jag läste detta på din blogg så lipade jag hur länge som helst! Jag tycker jag är världens fulaste människa och det är inte som jag säger utan jag tycker det på riktigt.
Vissa säger annat och att jag ska vara nöjd med mig själv men nu dog allt mitt hopp. Om inte ens du )som är en av världens snyggaste och enligt mig väldigt nära perfekt) är nöjd, hur ska jag någonsin bli det ? Och om du tycker du är ful och tjock, vad skulle du då till exempel inte tycka om mig ?
Bara så du vet och förhoppningsvis kan känna sig lite, lite nöjdare så är du sjukligt snygg enligt mig :) var glad!
jag ser på mig själv på ett helt annat sätt än vad jag ser andra på. jag kan inte acceptera mig själv, jag strävar alltid efter något som är för långt borta samtidigt som jag borde fokusera på insidan - för det är där problemet ligger.
Jag vet hur det känns.Jag får ta emot en hel del kommentarer i min vardag, jag får höra hur ful jag är, att jag är fet, har ful näsa, fult ansikte, fräknar osv. Dessutom så har jag höra av många att jag är vacker. Men jag har väldigt svårt att tro på det. Det slutar bara med att jag står framför spegeln hemma och tittar noga på mig själv i alla vinklar och tycker att jag är ful. Jag klankar på mig själv, och det har till&med gått så långt att jag gråtit över det jag sett framför mig. Vissa människor är för dumma för att inse att det dom slänger ur sig sårar folk. Dom hackar ner på andra för att själva må bättre, och för att få bättre status. Och hur mycket jag än försöker att säga emot, så fortsätter idioterna med att räkna upp saker hos mig som är fel, vilket får mig att må ännu sämre. Det är förjävligt att känna såhär. Jag tycker att du ska försöka att skita i vad andra säger och tycker om dig, kämpa! Jag tycker själv att du är den vackraste personen jag sett, och borde vara stolt över det, hur svårt det än är.
