det har alltså kommit en helt ny rambo-film, den släpptes väl för ett tag sen. men jag är varken större fan av actionfilmer eller att betala massa pengar för att se en film, så det blev inte av att jag såg den förrän idag. jag kan också konstatera att jag inte har sett någon av de tidigare filmerna. men jag säger väl så här, den känns ganska typisk. handlingen går ut på att de ska befria några amerikaner från de grupperna som mer eller mindre tagit åt sig makten. amerikansk film, det märks ju. och trots att filmen aldrig blev direkt tråkig och att det hela tiden hände någonting så blev jag väldigt förvånad och ja, besviken över slutet. det var kort, och det kändes som att de kunde ha gjort mer.

men ja, som sagt - typisk amerikansk action. blod och avhuggnad lemmar överallt, överdrivna effekter, någon form av kärlek i det och våldet såklart. och att de som jobbade som frivilliga var kristna också. men sylvester stallone gör ett bra jobb för att vara lite på ålderns höst. trots att filmen mer eller mindre flög förbi så gillade jag den. en helt okej amerikansk actionrulle.

det tragiska är att sånt här faktiskt händer, inte kanske att en amerikansk actionhjälte på ca 60 bast kommer och räddar alla från ett tragiskt öde, men våldet. det händer faktiskt, inte exakt såklart, men det händer. filmen hotel rwanda är baserad på en sann händelse, och allt är bara så tragiskt. det är det enda ordet jag kan komma på just nu. att extremt våld förekommer på ställen i världen, medan vi sitter hemma och har det bra. man önskar att man kunde göra något och hoppas på att folk skulle förstå att våld inte löser någonting. men så går det inte till.