kanske var det höga förväntningar som till och från gav gäspningar, eller det faktum att det är ganska sent, klockan är faktiskt två på natten. fast troligtvis är det samspelet mellan var visarna står på klockan och att filmen inte var riktigt så bra som väntat. jag önskar att jag kunde skriva att det stundtals var segt, men snarare var det så att det stundtals var händelsefullt. ett tag orkade man nästan inte se klart på filmen då hela fyrtio minuter bestod av nästan ingenting. filmen får dock plus i kanten för hyfsat okända skådespelare, borsett från naomi watts, som lyckades hålla stämningen i filmen mer eller mindre äkta. de två pojkarna gjorde sina roller ytterst bra, och stunderna då michael pitt vände sig om och pratade med en var väl de mest minnesvärda.

filmen är väl ganska originell, klassas som thriller/horror på imdb, trots att den inte är så förbannat läskig som man faktiskt hade hoppats på. jag hade hoppats på ganska mycket, en ständigt händelsefylld film som skiftar mellan scenerna utan att tappa lusten att titta. det var väl det som gjorde mig mest besviken. prestationerna från skådespelarna var väl det bästa med filmen och idéen om två unga, lagom sadistiska och psykiskt störda killar som tar över och leker med en familj på det sättet är ganska imponerande. den kunde varit så mycket mer, men i längden håller den inte tempot.