det är så jävla overkligt

jag vet inte ens vad jag ska skriva, om jag ska skriva. jag vill inte inse det, att det är sant. för det är så overkligt. ofattbart. det händer bara inte. men mamma sa det och en våg av chock sköljde över mig. det funkar inte så. det är inte rättvist. man ska inte må så dåligt. man ska inte ta en sån utväg. det är bara fel. fyfan.

jag önskar att jag hade lärt känna dig bättre kusin, det gör jag verkligen, du var alltid så glad, och du skulle laga maten på min student. jag antar att det inte blir så. fyfan. det ska inte vara så orättvist. jag hoppas att du har det bättre där du är nu, och att det inte gör ont längre.

vila i frid lois. <3