är det inte så man säger?
antar att det är så man börjar de flesta meningar när det ska ske något mer eller mindre drastiskt. det blir som en ny start, man försöker intala sig själv att nu, nu blir det bannemej ändringar! nu tar jag klivet! nu är det dags! fast jag vet inte om det är så otroligt drastiskt det jag tänkte på.

kan väl först påpeka att min mamma har utvecklat ett intresse det senaste året, nämligen scrapbooking. och idag skulle hon på ännu en sån där kurs där en bunt kvinnor sätter sig tillsammans och pysslar och så vidare. inget jag är särskilt intresserad av. hon frågade som vanligt om jag inte skulle följa med - tveksamt. sen gick det några timmar, och nu är hon tillbaka. självklart kommer jag inte undan från de så kallad mother-daughter activities, hon föreslog att vi skulle till gymmet lördag och söndag. inget tvek där inte, jag är peppad. hade ju tänkt komma i form och förhoppningsvis tappa några kilon nu i sommar, och planerna har inte gått så bra - som vanligt. hela tiden lovar jag mig själv att sluta med det ena och börja med det andra, och det håller sig max en vecka. så efter att bara ätit onyttigheter idag bestämde jag mig för att jag skulle ut och gå/springa imorgon om vädret tillåter, annars bege mig till gymmet - kanske både och? då passar det bra att mamma gav mig det förslaget och förhoppningsvis kan vi peppa alternativt tvinga varandra till att faktiskt gå till gymmet och komma igång.

så nu sitter jag här med ett glas ananas&apelsinjuice och peppar lite inför morgondagen.
för vet ni vad? - imorgon är en ny dag!