känslor som flackar hit och dit, ingen riktig säkerhet. inget som är stabilt.
nu när jag tänker efter går jag nog runt och oroar mig väldigt mycket.
för känslor. för framtiden.

nu när jag har jobbat har folk mer eller mindre frågat ut mig om lite allt möjligt, så som man gör när man möter någon ny. och frågan om vad jag vill bli har kommit upp. och ska jag vara helt ärlig har jag ingen aning. när jag var mindre drömde jag om att bli skådespelerska, eller tv-host, sen ville jag bli journalist, nu vill jag nästan bli modell. inte för att jag har utseendet för det, men ändå. jag hade inte tackat nej om jag hade fått ett erbjudande. måste dock gå ner i vikt innan jag skickar ansökningar till ställen. för så som jag ser ut nu vill ingen ha mig. förstora brösten vill jag göra om några år. ta bort påsar under ögonen. bleka tänderna. jag duger inte.

jag saknar att ha något att luta mig tillbaka på. just nu är allt bara förvirrande. och jobbigt, tungt. ibland önskar jag bara att man kunde göra som i eternal sunshine of the spotless mind, och radera personer ur hjärnan. det skulle jag kunna behöva. slippa känna som jag gör just nu. saker känns bara lite meningslöst.