idéerna slutar inte flöda, tankarna irrar runt som aldrig förr.
och jag är trött, utmattad och nästan passiv.

jag känner mig så passiv. som om en hel värld passerar förbi utan att ens nudda en. en hel värld som är fylld av allt från lycka till misär, känslor som seglar bort i universum, röster från alla världens hörn som bara skriker efter att bli hörda. men det finns ingen som lyssnar, ingen har tid, alla stressar runt som om domedagen är tätt inpå. knuffar sig fram genom folkmassor, halvspringer istället för att gå i takt och det är nästan så att man glömmer bort att andas.

jag bara står och ser på, passiv. allt händer runtomkring, verkligen allt. men det rör mig inte, det känns inte lika tätt inpå som det faktiskt är, som om man slutar bry sig.. mitt tillstånd, mitt känslomässiga psykiska mentala tillstånd verkar inte rubbas.. som att stirra in i vägg i timtals.

jag behöver andas lite frisk luft, på riktigt.