den dagen då jag slutar skriva,

den dagen blir min undergång.

klockan är redan halv två på natten, redan måndag, redan en ny vecka trots att jag inte ens har hunnit vila upp mig sen den senaste. jag är fortfarande lika slutkörd och utmattad och hjälplös, även om jag är lite stolt över mig själv som faktiskt var i skolan på alla lektioner utom en på hela veckan. hur otroligt det må låta enligt vissa. det sticker i buken på mig, på båda sidorna, ilskna hugg från insidan - jag har ingen aning om vad det är, vet inte om det är lönt att kolla upp det. allt är ju fel på mig these days. ser inte fram emot en ny vecka, borsett från helgen då mr charlie från västerås räddar mig som vanligt, det är så långt tills dess, varje sekund känns som en hel dag.

kommentarer

give me some love:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0