att växa upp.

du växer varje dag, på alla sätt det går att tänka sig. genom händelser, upplevelser, du växer upp under möten med andra människor, de kanske lär dig något - vare sig det är bra eller dåligt, du kanske växer upp medan du bläddrar igenom morgontidningen, eller metro på spårvagnen.. för varje sekund som passerar - så blir du äldre, inte bara i tid, du blir förhoppningsvis lite klokare med tiden som passerar. du lär dig att ta mer ansvar, eget ansvar, du lär dig rätt och fel, du lär dig hur man ska hantera situationer och du lär dig att läsa av människor.

allt det där, handlar om att växa upp, med stor fokus på just hjärnan, hur man utvecklas och blir till en bättre, eller kanske sämre människa. hur man lär sig att hantera jobbiga situationer och hur man tar ansvar för sig själv och andra. man växer upp helt enkelt, det finns många definitioner på att växa upp, åldersgränser som bestämmer när man får göra vissa saker. just när du fyller 15 får du gå och se en skräckfilm på bio, köra moppe eller ha sex, men dagen innan - absolut inte! du får inte gå in på krogen, köpa folköl eller cigaretter, du får inte köra bil eller dricka alkohol - dagen innan du fyllt 18. och för mig är det ungefär 52 dagar kvar, tills jag får sätta foten inne på en bar. just den gränsen, mellan att vara 17 och att vara 18, är egentligen ingen större gräns alls - förutom i huvudet. enligt mig och säkerligen många andra handlar att vara vuxen och mogen, om att ta ansvar. man kan vara 30 men fortfarande vara omogen och oansvarig, samtidigt som man får köra bil och dricka hur mycket man vill. det är väl nödvändigt att ha de gränserna ändå, det vet jag, men samtidigt kan det vara svårt att definiera vem som är vuxen.

det som jag har tänkt på väldigt mycket de senaste veckorna är att man kanske borde ta att växa upp, inte på ansvarsdelen - för den har jag ganska klart för mig redan nu och är mognare än vissa andra som är äldre, men när det handlar om stil. hur länge kan man vara scenekid? poppare? emo? jag tror ni fattar vad jag menar. när man kommer till 18, så blir man mött av en stopp-skylt, hur länge är det okej att ha ränder i håret? överdrivet mycket halsband? det känns som att någon gång, så tar det stopp. att helt plötsligt så går det inte mer - om man inte heter audrey kitching och tjänar pengar på det, dvs. hur många alternativa brudar ser man på stan? det är främst 50-talsinspirerade eller snygga smala brudar som lyssnar på helt okej band och har tubtoppar, generellt. och det känns som att jag är påväg lite åt det hållet - att växa upp, jag vet inte om det är för att jag hamnat i en total svacka då jag är trött på det mesta, eller om det är för att jag helt enkelt öppnat mina vyer lite mer.

jag har verkligen ingenting emot varken scenekids eller poppare, 50-tal eller heta bandbrudar, det är egentligen mest exempel på det jag försöker få fram - som jag inte riktigt vet hur jag ska få fram. det kan handla om att jag helt enkelt inte har håret fixat och kommer i rätt mood, det skiljer sig så mycket allting, svårt att veta vad det är som bultar på insidan. men det känns som att när 18 kommer, då är det dags att försöka visa lite mer mognad på utsidan (och jag menar inte att man är omogen bara för att man ser ut på ett visst sätt). mina tankebanor börjar skifta och man kollar inte bara på samma kläder hela tiden - man vidgar sina vyer när man köper saker, man blir inspirerad av andra människor, kändisar.. jag får tankar om att bli blond, att lämna det svarta håret för ett tag - eller isåfall klippa till det en del, jag får tankar om att bli lite brun - istället för att gå runt och se ut som ett lik, färg gör att man ser lite friskare ut, även om det är fint att vara blek.. det finns väl några saker till, men det här var väl huvudsakerna som jag tänkte ta upp.

avslutar med att säga att det finns folk som försöker växa upp, som försöker vara mogna, trots att de inte är så mycket i närheten. handlar inte alltid bara om kläder - man ser småflickor i det senaste modet och det skrämmer mig lite, ibland handlar det bara om beteende och attityd. folk som skriver texter riktade mot folk i deras omgiving, som om man vore hundra gånger bättre än dem, man skriver hur löjliga saker är osv. nu påstår jag inte att jag aldrig har sagt något nedlåtande eller så, men just deras syfte är så fel det kan bli. man bestämmer sig för att leva upp till något rykte bara för att det är så jobbigt att vara snäll hela tiden(?) - man försöker placera sig i en klass över alla andra, och det är inget positivt.

ni som orkade läsa detta är riktigt duktiga (:

kommentarer
Postat av: Amanda

Jag tror det handlar mycket om hurvida
"vuxenlivet" accepterar de olika stilarna.
Vissa jobb kräver ett visst utseénde,
och oftast vill de ha den rena, fräscha, naturliga looken. Det passar sig helt enkelt inte med pandafrilla och stjärnor under ögonen om man ska jobba på en bank, till exempel.

2008-04-16 @ 23:12:11
Postat av: Anonym

jag var duktigt och läste allt!!:D tycker även att du har poäng i det du skriver mest hela tiden. ;) jag blir ju 18 om endast 28 dar så att jag har haft tvångstankar konstant denna månaden om att växa upp. vet hur du känner dig faktiskt...nej,nu ska jag blondera mig!! ;*

2008-04-17 @ 14:08:56
URL: http://saintbitch.blogg.se
Postat av: Anonym

Yaay jag är duktig!
Du har helt rätt med allt det där, måste jag säga. Duktig på att skriva är du, och verkar fundera väldigt mycket
= )

2008-04-17 @ 20:05:46
URL: http://sarcasmandirony.blogg.se
Postat av: jennie

i agree with you.

2008-04-17 @ 20:32:07
Postat av: Linda

min mamma sa idag att hon tyckte att jag hade mognat en massa haha :D kände mig stolt. fast det känns inte som det dock :o

2008-04-17 @ 21:06:55
URL: http://earthquake.blogg.se
Postat av: Mk

Det här var det bästa jag läst på länge.
Faktist, det är så som du skriver, man växer ifrån saker. När man bestämmer sig för att sluta med den där "alternativa stilen" så är det kanske för att man inte riktigt har samma behov av uppmärksamhet längre. Man är inte beroende av att människor ska lägga märke till en, att ställa sig emot resten av världen. Man upptäcker kanske att omgivningen ser mig även om jag inte gör allt för att sticka ut.
Okej, jag är bara sexton så enligt endel är jag absolut inte vuxen. Har egentligen inte rätt att uttala mig om det här anser kanske någon, att känna igen mig i vägen mot vuxnare tider. Men som du sa, det beror kanske inte så mycket på åldern, mer på personen om man känner sig vuxen eller inte.
Nej jag har inget emot människor som vill fortsätta med sin stil.

2008-04-20 @ 22:10:03
Postat av: H

Wow. Efter att ha läst ienom ett antal inlägg i din blogg så kan jag verkligen relatera till allt du uttrycker och berättar.
Allt du har skrivit är det jag velat säga till omvärlen men jag kan aldrig formulera mina tankar och åsikter på "papper", som ord. Du ger mig inspiration. :)
Ha det bra!

2008-04-22 @ 01:04:31

give me some love:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0