hur mår man bra?
om allt bara var lika lätt sagt som gjort, då hade världen nog varit ett jävligt mycket bättre ställe. tror ni inte det? om man bara kunde ta sig i kragen och göra allt man ville göra, att man genom ett knapptryck kunde ställa om sig och bli optimist. jag vet inte, världen fungerar inte så, inte ens i närheten. människor säger att man ska rycka upp sig, sluta klaga, barnen i afrika har det värre etc. i guess you know the drill, i know the drill. jag är fast i en ond cirkel varvat med önsketänkande och realism - många kallar mig pessimist, men jag föredrar realist. jag vet att världen är åt helvete och jag håller inte käften om det.
and frankly, i really don't give a shit. många gånger folk säger något till mig, om att man ska sluta klaga eller ta sig i kragen och göra något åt saken - så vill jag ge dem en fet jävla smäll på käften. folk tror så jävla mycket om allt och alla, de tror att bara för att de inte mår helt åt helvete så gör alla andra likadant. visst, det är svårt att veta hur någon mår bara så där, men man ska ha överseende, och man ska försöka förstå.
jag har haft vänner, eller jag vet inte om de är värda att bli kallade vänner, som inte brydde sig. människor som placerade sig själva och sina egna behov före allt annat. jag förstår att det är så ibland, människan är byggd till att vara egoist - att bara tänka på sig själv och att göra det som passar bäst osv. men ibland går det över gränsen. jag är trött på att folk tror att det är lätt att lösa allting, visst - jag tänker också så, hur jävla svårt är det att minska den globala uppvärmningen? sluta köra så jävla mycket bil, åk mer kollektivtrafik, satsa mer pengar på den, mer miljöbilar, sluta vara kapitalister och sluta bry er så jävla mycket om pengar än om jorden som vi bor på. jag kan fortsätta, men ni är nog inte intresserade och det är inte det som inlägget ska handla om.
jag är trött på att folk tror att det är så lätt att må bra. som jag har tagit upp tidigare ska man hinna med så sjukligt mycket samtidigt som man ska försöka hinna med att andas och leva och må bra. hur mår man bra?
Vill bara säga att jag känner igen mig grymt mycket i det du skrivit.
Om jag hade uttryckt mig hade jag antagligen sagt detsamma.
Ha det bra!
"många kallar mig pessimist, men jag föredrar realist. jag vet att världen är åt helvete och jag håller inte käften om det. "
Så jävla rätt. Idag är skillnaden mellan pessimism och realism i vissa fall hårfin, om den ens finns. Jag blir också kallad pessimist väldigt ofta och jag har hållit med, jag vet att jag ser negativt på saker osv, men med tanke på hur världen ser ut så vet jag inte längre om pessimism är det bästa ordet för att beskriva min syn på världen.
Dock får jag hela tiden ta skit om jag påstår att mina pessimistiska tankar är realistiska, så jag håller mig till pessimismen på dagtid och kallar mig realist i hemlighet ;)
( långt inlägg men hoppas du läser allt, för du har fan berört mig )
Jag har varit så jävla depprimerad, men mår bättre nu. det går upp och ner pga pojkvän men i grunden mår jag bra nu. Jag önskar jag kunde skriva ett recept, att det finns en hemlighet bakom att må bra. Men det gör det inte, man måste bara ge det tid & försöka må bra, försöka vända och vrida på saker till det positiva, försöka ändra på saker till det bättre. Förändringen sker sakta så att man nästan inte märker av den alls, men plötsligt vaknar man upp en dag och allt känns inte lika jobbigt längre.
Efter att min pappa dog för 4 år sen gick allt bara neråt. fram till förra året bråkade jag varje dag med min mamma, och jag kände hur jag tinade bort mer och mer för henne. Ibland när jag såg henne i ögona, kändes det inte ens som att hon såg mig. Känslan av att aldrig duga, att aldrig vara nog, men samtidigt på något sätt lyckas vara way to much.
vänner som sviker, som förändras, som försvinner. olyckan verkar aldrig komma ensam och allt ska slå tillsamans så jävla stort, och så jävla hårt. vilket resulterar i att skolan också skiter sig &
så sitter man där, fast i sitt egna jävla helvete och får ta konsekvenserna för alla felaktiga val man gjort. För alla personer man missbedömt och blivit lämnad av. I en cirkel som aldrig tycks ta slut.
Känner mig så jävla rörd av dig, kan relatera till dina ord så sjukt mycket. Jag hoppas du vågar tro på att ljusare tider kommer, jag hoppas du fortfarande vågar hoppas och inte begränas dig i livet
