poesi eller vad man nu ska kalla det.

lite dikter och sånt.
det var längesedan jag skrev.

jag vill vara klister,

när ditt hjärta brister.

hela ditt hjärta,

stänga ute all smärta.


bara för att du är du.


livet är alltför komplicerat.

tunga andetag i mörker.

vart är ljuset? följ mig dit.


kärlek och känslor.

krossade hjärtan,

och krossade speglar.


rinnande blod,

rinnande tårar.


minnen från förr.

då tiden flög förbi.


här sitter vi nu,

och inser att allt,

som vi sa, var nutid.


I ett nittiogradigt hörn sitter vi,

Medan kylar tär på oss.

Sluta inte hålla om mig,

För då fryser jag ihjäl.


Ord av bläck,

På ett blankt papper.

Bildar nya världar,

Som vi aldrig kommer åt.


En tanke blott,

Ett minne kort.

Ett brustet hjärta,

Fyllt av sorg.


En polaroid-bild,

Som inte kan framkallas.

Ett ljus som aldrig når fram,

På ett svart och blankt fotopapper.


En trasig själ.


Åh, vart tog du vägen?

Mitt lilla inre barn.

Vart är skratten som en gång fanns?

Vart är leendena som du en gång log?

Vart är vår lycka?


Sliten i stycken, trasig och förstörd.


Du stoppar fingrarna ner i halsen,

För att få upp all ångest.

Men det kommer aldrig att gå, min lilla sockertopp.

Den kommer tillbaka, gång på gång.

Och det kan du inte göra något åt.


Du är förvirrad och förtvivlad.

Nallen miste sitt öga en gång,

Men du sydde på en knapp.

För nallen, han lider inte.


Du har mist förståndet,

Men det är snart tillbaka.

Det du gör är fel, sockertopp.

När kommer du att se det?


Börja inse, snart är det för sent.


Älskling, det är inte så lätt som det ser ut.

Att leva livet som om dagen vore den sista.


Och jag minns inte längre tonerna,

Som strömmade ur radion.

Jag minns inte stunderna vi hade,

Jag kan bara se fotografierna,

Men det ger mig inga minnen.


Skrik så högt du kan.

Släpp ut din frustration.

Gör allt som är möjligt,

Bara för att vi lever i stunden.

Glöm morgondagen,

Och bry dig bara om vad som finns här och nu.

För det är allt vi kan göra.

När kylan tär på oss,

Och när värmen gör oss överhettade.


Under pressure.


Älskling, jag får kalla kårar.

När samma toner svävar i luften.

Och när samma ackord tas av gitarren.

Och när jag hör rösten som är så välkänd.

Som i september,

Då jag frös till is när orden nådde mina öron.

För att låten handlade om mig och mitt liv.

Jag skruvar upp volymen på max,

Och drunknar i musiken.


Welcome to my life.


Andas. Utom räckhåll,

Krälar svarta spegelbilder fram.

Brinn. Ödelägg skogen,

Så att de inte har någonstans att fly.


Saknad som tär,

Tomhet som är,

Mer än ett hål.


Svårt att ropa på den hjälp som jag behöver.


En stjärna är ingenting,

Om inte du är bredvid.

Och lycka existerar inte,

Om jag är ensam.


Dina fingrar dansar,

Likt älvor i gryningen,

Så lätt och så vackert,

Det finaste jag någonsin hört.


Tonerna som når,

Mina ömtåliga trumhinnor,

Tar mig från verkligheten,

Och in i din värld.


Något av det vackraste jag sett,

Är när dina fingrar rör sig,

Över gitarrens hals,

Och det varar för evigt.


Nu kommer ångest och panik,

Dansande tillsammans.

Steg för steg, runt runt runt.

Applåder och tior från juryn.


Men jag orkar inte med den dansen,

För många gånger har jag bevakat den.

Och jag börjar ge vika, jag låter den ta över mig.

Jag låter mina handlingar styras. Steg för steg.

Vi går på samma väg,

Och jag håller i din hand.

Tillsammans lämnar vi,

Detta jävla land.


Och jag torkar dina tårar,

När livet är för svårt.

Och jag håller dig i famnen,

Riktigt, riktigt hårt.


Det är vi mot världen,

Jag släpper aldrig din hand.

Evigt vänskapsband.


Folk kan glo så mycket de vill,

Men det är du och jag,

Igår, imorgon och idag.


När känslan börjar avta

Och tankarna försvinner

Huvudet som dunkar

Och tårarna som rinner


När allt det som en gång fanns

Är borta på en knapp sekund

När ljuset börjar slockna

Och du inte kan sova en blund


När lungorna är svaga

Och hjärtat inte slår något mer

När du kan stå och stirra

Men inget du ser


När guldkanten slits ut

När känslorna tar slut


Älskling,

Vi kommer att klara oss

Jag håller din hand

Om det behövs


Och när du faller

Så fångar jag dig med mina armar

För jag tänker inte låta dig

Krossas mot marken till tusen bitar


Gråt ut mot min axel

Bry dig inte om att yttra några ord

Det spelar inte så stor roll

Just nu


Vi ska ta oss igenom det här

Tillsammans är vi starka

Jag släpper inte taget

I första hand


I know someday we'll make it through


Ibland så vill man bara skrika

Men det går inte

Det finns inget

Som kommer ut


Och när man andas

Så är det tunga andetag

Giftig rök och aska

In till mina lungor


Och ensamheten är

Ingen trevlig reskamrat

Men jag har levt med den

I flera år


Orden fastnar

I min hals

Och jag kan inte

Säga något alls

Och när världen

Vänder ryggen till

Och ingen kan längre

Hålla i min hand


Då klarar jag mig

Jag överlever


För jag är van

Vid ensamhetens stryptag

Ständigt blir jag kvävd

Och hjärtat slutar slå


Du letar efter rakblad

Och skärsår på min arm

Men jag säger till dig

"det hjälper inget till"


Som en berg-o-dalbana

Stiger mitt humör

Upp

Och sedan ner


Håll min hand

Får jag gråta

Mot din axel?

Nähä, okej


Det svartnar för mina ögon

Och askan förgiftar mina lungor

Ett sönderslaget hjärta

Infektion


Och poesi är inte mer

Än bläck på papper

Men oh, vad bra

För det hjälper


Förlåt

Men du är bara

En i mängden


En leksak

Lekkamrat

Underhåll mig


Känslor funkar inte

Ge mig din närhet

Och gå sedan


Nästa!


Vintertid

Och kylan tär

Drar oss sakta

Långt isär


Du släppte min hand


pastellfärgad himmel

och min hand i din

kom, så springer vi


och livet är

som rymden


ett oändligt

jävla

mörker


Orkar du se

Din spegelbild

En flicka som är

Vacker och vild


Orkar du ens

Tänka på

Vad det är

Som får ditt hjärta att slå


Orkar du titta

På oborstat hår

På otränad mage

Och tjocka lår


Utan att ens

Fälla en tår

Och ignorera

Varenda sår


Utan att ens

Falla ihop

Utan att yttra

Ett endaste rop


Jag orkar inte


det gör ont

så jävla ont

explodera


mitt huvud

sprängs

explodera


ärren bränner

svider

explodera


hjärtat slår

i otakt

explodera


kväljningar

i halsen

explodera


tårar strömmar

bränner de med

explodera


jag blöder

inombords

explodera


jag vill dö

jag vill leva

explodera



Kommentarer
Postat av: emma

jag känner igen det där, har ett block liggande någonstans. massa dikter jag skrev för nåt år sen. ungefär samma innehåll.

2008-10-14 @ 19:57:01
URL: http://jakerkladhest.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0