som att ha cancer i själen
jag vet inte vem jag ska vända mig till. antingen får jag gå och bära på allt själv och vänta på att explodera. eller så förstör jag för någon som jag hoppades kunde trösta mig. men ingen vill trösta mig. deras behov går före mina. spelar ingen roll om jag vill dö, de festar och vill inte att jag förstör stämningen. det finns ingen som jag kan vända mig till när jag mår dåligt. för allting jag säger förstör deras tillvaro. jag måste bära dödsångesten själv för de är ute och har kul och har inte tid för ett psykfall som mig. det är så det känns. de är för upptagna med att leva livet för att bry sig om någon som tänker på döden. jag vill inte dö, ibland vill jag bara inte leva. inte när allting är tungt och ångestframkallande, inte när min kropp inte klarar av att lämna sängen för all ångest utanför täcket.
jag har folk som lyssnar. de är få. men de finns. men jag förstör bara när jag skickar ett sms. jag vill ha någon som kan hålla mig i handen och krama mig när jag känner mig ensammast i världen. någon som lyssnar när jag behöver prata. någon som kan finnas där när det behövs. någon som bär på så mycket glädje och liv och kan skänka lite till mig. någon som kan dra upp mig ur mörkret utan att själv falla ner.
jag behöver någon.
jag orkar inte vara trasig.
i'm really not a person try to cheer you up, 'cus i don't know you as you don't know me.
but i can really relate myself to the text i'm writing to right now. i hope it will get better with you, mental disease is not a easy or understanding sickness people in these days understands.
take care
känner igen mig i varje ord.
Jag förstår hur det känns. Det är hemskt att känna att man inte kan prata med folk, att man på något sätt känner en skuld om man väljer att prata med någon.
Jag hoppas att det blir bättre för dig snart!
åh. jag blir så arg. det är så jävla värdelöst med folk som inte bryr sig om sina vänner. vafan är felet med dom? för mig är nog tvärtom.. jag bryr mig alltid men får ingen uppskattning tillbaka. ingen frågar hur jag mår, alla lever efter sina villkor. man känner sig som ett redskap som bara tas fram när det "behövs". om du var min vän skulle jag sitta med dig och hålla din hand och lyssna och prata, inte för att vara snäll utan för att jag inte skulle vilja nåt annat när du mådde dåligt.
ÅH jag känner igen mig så jävla mycket. skönt att man inte är ensam om det iallafall :/ jag vill ha en person som ALLTID finns där för mig. som börjar skicka smsen istället för att jag måste ta insiativet och skicka det först smset och bara någon som bryr sig. jag har rätt så många vänner med ibland känns det som om dom bara finns där för att ha kul.
prata med mig då.
känner dig inte, vet ingenting.
kanske skönt på ett sätt? <3
ni förtjänar så mycket bättre än att må dåligt och inte bli sedda när det behövs som mest. jag vill inte att någon ska kunna känna igen sig för ingen ska behöva känna samma hopplöshet och ångest. usch. jag önskar att jag kunde ta allting dåligt ifrån er. det kan ta hur lång tid som helst för mig att hitta en person som jag kan skicka ett "hej jag mår dåligt"-sms till. man bläddrar förbi bästa vänner för man vill inte förstöra för dom.
åh, jag vill bara ge dig en stor kram! jag hoppas verkligen verkligen att det blir bättre snart, väldigt snart. inte för att jag känner dig, men du verkar vara en sån bra människa. du förtjänar inte att må såhär dåligt<3
åh, jag vill bara ge dig en stor kram! jag hoppas verkligen verkligen att det blir bättre snart, väldigt snart. inte för att jag känner dig, men du verkar vara en sån bra människa. du förtjänar inte att må såhär dåligt<3
förstår hur du känner.har vart i samma situation. hoppas det blir bättre hörru!<3
Jag vet lite hur det känns och jag önska att jag bodde lite närmre så jag kunde lyssna och trösta dig. Men ack :(
jag har mått precis likadant, och folk runt omkring har betett sig precis på samma sätt. men idag är det mkt bättre, mkt tackvare mamma som alltid funnits där för mig. grejen är att du måste prata med nån, bara vräka ur dig alla problem. och alla smågrejer du gör socialt känns så mkt större och viktigare är för en som inte mår dåligt. asso jag har väl ingen rätt att låtsas att jag vet lösningen på alla dina problem, men grejen är att jag blir sjukt ledsen när folk mår dåligt. speciellt folk som verkar ha en så himla fin personlighet.
jag känner inte dig alls, men jag hittade din blogg och fastnade för just den här texten. känner igen mig allför väl i det du skriver och hur du verkar må just nu, men jag antar att jag inte är ensam om det. hoppas verkligen att saker löser sig för dig. take care.
