det känns som om jag håller på att dö av ångest.
gick igenom massor med min mentor som ska hjälpa mig.
det kändes ganska bra just då, men nu känns det omöjligt. jag håller på att gå sönder på insidan. och har ingen aning om hur jag ska lyckas ta mig igenom de sista femtio dagarna. måste gå till skolan. måste plugga sönder. jag kommer gå sönder helt. hur fan ska jag orka? hur ska jag kunna känna mig motiverad? hur ska jag kunna klara det här själv? jag vet inte.
skickade iväg lite mail idag iaf, till lärare som det berör - vilket är typ alla i hela världen med tanke på allting som jag ligger efter i. ska på möte imorgon om prövning i idrott så att jag kan skaffa g iaf, min ena lärare tyckte att jag skulle skita i idrotten och ta ett ig. psykologiläraren förstod, kan göra en grej och få ett g i kursen eller göra två och få chans till ett högre betyg. fick mvg i psykologi a och vg+ på första provet i psykologi b. "Du kan alltså fixa ett G utan större ansträngning, för ett högre betyg krävs mer. .... Hoppas att du snart mår bättre och lägg inte ner mer tid och energi på den här kursen än vad du känner att du orkar med"
varför ska allting vara fel när det gäller mig?
hey you jessica. okej, nu får det fan vara nog ärligt. jag har 'följt' dig i två år nu snart, genom bdb framför allt men har även läst din blogg lite till och från. ångest-ångest-ångest, det är den stora faktorn som återkommer hela tiden. du säger att du har ångest, i princip säger du det varje dag. jag skulle gärna vilja veta vad du har för ångest. du har många vänner, du har FIN kropp ffs!, du har ett vackert utseende, du verkar vara en helt underbar tjej. det svider att se dig må dåligt, faktiskt. om jag vore du, så skulle jag göra en extreme make-over. för det var precis det jag gjorde och det fick hela mitt liv att vända sig - till det positiva. jag hade också pissbetyg förut, men jag frågade mig själv: VILL JAG HA DET SÅ HÄR? vill jag jämföra mig hela tiden med andra, se deras mvg:n när vi får tillbaka prov, medans jag ser mina egna g:n. nej, det ville jag inte. jag tänkte, varför skulle inte jag kunna lägga ner tid på skolan? vad är det jag gör som är så viktigt, att det går före skolan? svar: ingenting. jag beslutade mig för att jag VILLE börja satsa. jag ville börja lära mig, och nu tycker jag att det är kul!!! det vet du nog med, hur det känns att få tillbaka ett arbete med ett MVG på. det är en känsla då man får sig att känna sig bra, och stolt över sig själv. men det var inte bara det jag ändrade, jag ändrade även mitt utseende. jag bytte stil (från emo/scene) till en mer "vanlig" look. och då började jag tycka om mig själv igen. jag färgade håret, i en annan färg än jag haft förut nämligen till mörkbrunt. innan hade jag svart/svart-med-en-utväxt. bara att färga bort en utväxt får en att känna sig som en ny person enligt mig. jag tycker att du också ska ta steget jessica. pröva något nytt. jag tror att du jämför dig med andra... din stil kan man ju se är "scene" och starka färger, det stämmer väl? jag tror att du jämför dig med 'scene-stjärnor' på internet, dom med photoshoppade bilder från USA. kanske har jag helt fel? jag vet inte, jag känner ju inte dig och vet ingenting om varför du har ångest. men jag TROR att detta kan vara en av de utlösande faktorerna. så var det iallfall för mig. jag jämförde mig med blandannat DIG jessica. jag tyckte att du var så sjukt snygg och jag var innerligt avundsjuk på dig, och det var faktiskt det som gjorde mig galen. jag blev utseende fixerad och förstörde mig själv. det här var i november 07, och nu, har jag återhämtat mig och jag är mer nöjd över mitt utseende än aldrig förr. jag har ingen speciell stil, jag försöker inte anpassa mig efter något/någon. jag jämför mig inte med andra, jag hämtar bara inspiration från andra. det jag för det mesta klär mig i är lite halv-rockigt men ändå har jag inte en utstickande stil om du förstår vad jag menar. annars kolla in: www.rikauteliggare.devote.se
jag tycker att hennes stil påminner om min, och jag älskar den. så, jag tycker du ska göra en make-over, jag tror att det skulle göra dig väldigt gott. tex färga håret, i en "vanlig" färg? det är inte tråkigt, det är väldigt fint. tex brunt? och du saknar ditt hår säger du, men varför inte spara ihop lite pengar, gå till en riktig salong - färga håret och sy in löshår i en fin längd? jag tror att du skulle vara jättefin i mörkbrunt hår och med en lång längd. och inte för lång... sen kan jag påpeka att du är väldigt fin i lugg. så varför inte satsa på att klippa lugg igen? sen älskar jag piercingar, men dina som du har känns det bara som att du har där för att ha "mycket" piercingar. jag tycker att du ska ta bort några och ha en mer strukturerad piercing.
jag tror att du kommer klara av skolan. även om du går igenom på g, så go for it! du kanske borde bry dig midre om internet och datan för ett tag, för det är nog mycket därifrån din ångest kommer också tror jag. du är FIN jessica. det är inget fel på dig alls. lär dig att prioritera. jag tror du kommer kunna plugga en del nu, varför skulle du inte kunna? du har ju inga speciella intressen om man säger så. jag tror att det kommer gå skitbra för dig.
love från M
<3
sötnos <3
M menar säkert väl, men inte fan tror jag att du skulle må så jävla mycket bättre om du helt plötsligt bytte till rockig fashionista.
Man behöver inte ha ångest för något särskilt, både depression och generaliserat ångestsyndrom ger ångest, ibland utan någon synbar anledning annat än att man är sjuk.
Jag tror stenhårt på antidepressiva, främst eftersom det hjälpt mig sjukt mycket. Dina antidepressiva verkar inte ha fungerat alls för dig, och om jag vore du skulle jag kräva att få pröva något annat än sertralin, t ex fluoxetin.
Sen tror jag också att det bara är att härda ut. Ibland måste man fokusera på att överleva dag för dag, och då är det okej. You gotta do what you gotta do.
Jag tror på dig, du kommer klara det. Det kommer bli bättre, därför att det måste det. All kärlek till dig <3
till dig som är anonym längst upp, jag uppskattar verkligen att du bryr dig och så, men min ångest sitter djupare än utseendefixeringen. det är klart att jag jämför mig med andra människor. klart att jag vill vara lika snygg som dom. men det är inte där problemet ligger, jag är sjuk - psykiskt. jag är född sån och kan inte göra så mycket åt det förutom att ta medicin och gå i terapi. var på psykiatrin idag och jag ska fortsätta med tabletter som inte fungerar och träffa en psykolog som ska utvärdera mig och fortsätta gå i kognitiv terapi som jag nyss börjat med. depression och sånt går i släkten och jag är född med det. det är som vilken annan sjukdom som helst med symptom och liknande, bara att det sitter i själen. jag har väldigt mycket ångest över det mesta. depression och ångest kan ha så sjukt många olika grunder - man kan ha upplevt något trauma, dålig uppväxt och liknande.. eller så är det biologiskt. jag hoppas att jag kan få den hjälp som jag behöver. jag kommer bli utvärderad, hon som skriver ut medicin till mig tror att jag har emotionell personlighetsstörning. just nu försöker jag bara klara att leva varje dag.
jag har vg:n och mvg:n från de kurser som jag har läst klart, nu när ångesten är som värst har det inte gått så bra med pluggandet. jag vet att jag kan, men jag har inte orken. jag ska försöka satsa så att jag kan klara mig till studenten med i alla fall godkänt i de ämnen som är kvar. problemet sitter på insidan och inte på utsidan. men visst, jag har planerat att färga håret brunt till studenten och sätta i förlängning. men vi får se vad som händer.
tack så jättemycket för att ni ger mig lite extra hopp, jag behöver det. <3
