Jag trevar efter klockan som sitter på min vänstra handled och trycker varsamt på den lilla metallknappen som finns på sidan. Elva femtiofem. Lukten av avgaser och ljudet av en brummande motor. Bussen kommer fem minuter senare som utsatt och jag känner doften av parfym och en kvinnas röst når mina öron. Hon hjälper mig in i den kvava bussen och jag tackar henne med ett leende. Ett pysande ljud. Dörrarna stängs. Bussen skakar när den tar sig fram över ojämn asfalt och längtan till att kliva av växer inom mig. - ICA Maxi, Allum, nästa! Ropar busschauffören ut i bussens sprakande högtalare.

Den vänliga kvinnan som hjälpte mig på bussen hjälper mig också av den och hon följer mig till ingången till ICA i det stora köpcentret. Luften är frisk där, till skillnad från den kvava bussen. Jag tackar henne ännu en gång och ljudet av hennes röst försvinner sedan i sorlet av röster som fyller köpcentret. Med lugna steg tar jag mig fram tillsammans med min blindkäpp bland människor som stressar runt i vimlet. - Behöver du hjälp? Frågar en man med en hjälpsam röst. - Ja tack, det vore snällt.  Jag ska bara köpa lite mjölk, svarar jag och känner hur han försiktigt tar mig i armen och leder mig genom affären. Vi småpratar. Plötsligt blir det lite kyligare. Jag antar att vi är vid frukten och grönsakerna. Det luktar inte så mycket här. Vi fortsätter att ta oss förbi människor och lukten av kött når min näsa. Bara någon minut senare är vi framme vid mejeriprodukterna.