alla tror sig veta allt om alla
innan, när jag mådde riktigt dåligt och skrev om det, hände det ofta att vissa personer påstod att man bara sökte uppmärksamhet och att man inte alls mådde så dåligt som man gjorde. (för att ligga och gråta på golvet i några timmar utan slut, och känna att man är så hjälplös att man håller på att dö - det är ju ingenting.) att må psykiskt dåligt är inget att komma med, för det finns värre saker här i världen och när man säger att man mår dåligt så menar man det inte. för mår man riktigt dåligt så håller man tyst om det. tydligen. det är så människor verkar tycka att det ska vara. frågar man "hur mår du?" förväntar man sig inget ärligt svar utan snarare "bra, tack. själv?" - vare sig det verkligen är bra eller inte.
skriver man "måste gå ner i vikt asap" får man kommentarer där personer skriver "du lär ju inte få sån kropp bara av att sluta äta" eller möjligtvis "oh my fucking god, "måste gå ner i vikt asap" behöver du en miljon människor som säger till dig att du inte är tjock utan är jättesöt och har fin kropp? jag säger inte att du är tjock, men är det inte lite patetiskt att söka sympati på bdb?-.- ". egentligen vill jag skriva - i rest my case, och hoppas att alla andra som läser förstår idiotin. men jag ska skriva lite till. jag skrev aldrig något om att sluta äta och vad jag själv vet så har jag inga planer på att framkalla någon ätstörning genom att sluta äta, jag äter redan konstigt och oregelbundet nog. det har aldrig funnits några tankar på att sluta äta, för jag vet att det inte löser några problem. kroppen fungerar inte så. jag har inte sökt sympati någonstans, och behöver inte heller göra det. jag ber ingen tycka synd om mig för saker som händer. jag ber bara om förståelse ibland och tycker att det inte ska vara så mycket begärt. och har man problem med det så behöver man nödvändigtvis inte bry sig alls, gör något annat med tiden, jag har inte bett någon om någonting.
jag vill mest konstatera att jag inte är nöjd med min kropp och att det är en lång väg kvar tills jag blir det. jag vet att det egentligen handlar om att ändra inställning och se på mig själv med andra ögon, men det fungerar tyvärr inte så. det är lättare sagt än gjort. jag har försökt övertala mig själv så många gånger att jag duger precis som jag är men sekunden senare så krossas det man har byggt upp och man måste försöka på nytt igen, pussla ihop ett pussel med tusentals bitar. jag har aldrig varit nöjd med min kropp. visst finns det tillfällen då man ser sig själv i spegeln och tänker "inte så pjåkigt" - men det håller aldrig så lång tid som man önskar. det håller inte förevigt. och är det så himla konstigt att man har komplex? dagligen blir vi bombade med reklam av alla dess slag och media som pekar ut hur man ska vara och vilka mått som gör att man blir perfekt. bara under den senaste veckan har jag fått ungefär 5 reklammeddelanden om att "gå ner i vikt". som om inte ens egna ångest gnager nog, bollen rullar sig bara större och tillslut kommer det inte gå att stoppa. jag tror inte att de flickor med ätstörningar försöker söka sympati. bara för att jag har tagit mig nöjet att faktiskt vara öppen med mina tankar så betyder det inte att jag försöker söka uppmärksamhet bara för att alla andra håller käften.
jag är inte nöjd med mig själv. jag är inte nöjd med min kropp. jag hade inte tvekat en sekund att lägga mig på operationsbordet och åtgärda alla fel om jag fick chansen. och ska jag vara ärlig tror jag att jag vet lite mer om mig själv än vad ni andra gör.
Allt jag kan säga är...
...WORD!
Jävligt sant skrivet!
Du är fin vilket som Jessica, jag kommer ändå tycka om dig <3
Du skriver verklingen bra! Och du har så många tankar :) Det är jätte kul att läsa.. asså innehållet kan man ju kommentera för sig men ah! du är bra;)
"det har aldrig funnits några tankar på att sluta äta, för jag vet att det inte löser några problem."
"jag tror inte att de flickor med ätstörningar försöker söka sympati. bara för att jag har tagit mig nöjet att faktiskt vara öppen med mina tankar så betyder det inte att jag försöker söka uppmärksamhet bara för att alla andra håller käften."
Hur tycker du att dessa två saker går ihop? Du skriver motsägelsefulla meningar.
Och ärligt talat, om du mår så hemskt dåligt så finns det otroligt mycket hjälp. Vad ger internet dig? Vad sänder du ut för signaler till osäkra människor som saknar självförtroende med dina bilder och dina bildbeskrivningar? Även du ställer krav på andra, även du får andra att falla.
Varför inte bara söka efter dig själv, lära dig att uppskatta dina goda sidor och göra någonting åt de sidorna som du faktiskt inte trivs med? Antagligen för att det är så hemskt mycket enklare att klandra andra för deras beteende innan man själv kollar sig i spegeln.
du skriver bra, och jag förstår verkligen vad du menar, känner likadant ganska ofta. när du skriver att man i ena sekunden känner sig nöjd, och ett ögonblick senare tycker att man inte är bra som man är, well. så är det, verkligen. det finns säkert jättemånga där ute som inte erkänner det för sig själva, eller för andra och det är starkt av dig att göra det. du har fint utseende, men jag förstår att det kan vara svårt att tycka det själv ibland och det finns så sjukt mycket man vill kunna ändra på. jag blir så arg på alla kändisar, all media som framkallar det mesta av ungdomars strävan efter att vara supersmala. det ska inte vara så, det är inte rätt.
men iallafall, det var bra skrivet!
Jag älskar din blogg, du skriver så otroligt bra. Blir helt tagen och du har så rätt i allt du säger. You go girl! <3 du har rätten till att göra vad DU vill med din kropp och med ditt liv, även om jag tycker att du är fin som du är :) men man måste trivas med sig själv <3
till C: förstår inte riktigt vad du menar. jag påstår inte att jag har ätstörningar eller att jag försöker få fram några. jag syftade på att de flesta flickor med ätstörningar har fått det av en anledning och att den inte är att få sympati. jag har komplex precis som alla andra människor. klart att man ställer krav på andra, jag ställer mer krav på mig själv och tycker inte att jag duger som jag är. jag tycker att det är jättefint med kurviga tjejer, som ser ut som man ska. men samtidigt är jag hjärntvättad av media och kan inte själv acceptera att jag ser ut så som man kanske borde. jag ser inte på folk som är normalviktiga som äckliga och tjocka, jag vill bara vara perfekt. alla strävar efter perfektion då och då. tycker samma sak om mina fräknar, jag gillar dom inte alltid men tycker att det är jättegulligt på andra. motsägelsefullt? oja, det har jag aldrig sagt något om.
eh. va?
Så jävla sant. <3
Jag skrev ett inlägg idag om liknande saker och en sak jag tycker är synd är att det är så himla många som säger att de mår dåligt nu för tiden så att de som skriver moget om det på sin blogg och på bdb framstår ibland som lika dumma som de som faktiskt bara vill fiska kommentarer. Bara för att någon vill gå ner i vikt betyder det inte "Jag lnskar jag hade anorexia", man kan göra det på ett hälsosamt vis. Jag tycker bara att det är jobbigt att hela må dåligt grejen har blivit en sorts trend för så himla många, det borde ju vara så att man försökte fiska kommentarer för det man är bra på inte för de fel som man har letat efter på sig själv. eller?
"jag ser inte på folk som är normalviktiga som äckliga och tjocka, jag vill bara vara perfekt." - och med detta menar du alltså att de som är normalviktiga inte är perfekta? eftersom du uppenbarligen inte vill vara normalviktig och vill vara perfekt. eh.
dessutom tycker jag att det är lite fult att när du skriver saker som att du vill gå ner i vikt osv osv, och får kommentarer om att du duger som du är - så kan du inte bara tacka och ta emot. även om du inte håller med så tycker jag att det verkar som att du antingen är otacksam över att folk försöker få dig på bättre tankar, eller att du helt enkelt söker uppmärksamhet - när du skriver svar i stil med "nej.", eller "jag håller inte med".
Agnes har dessutom så jävla rätt. mycket talk och lite action. mycket WHINE och lite action. sluta prata om att du måste gå ner i vikt hela tiden och börja göra något åt det istället ifall det nu verkligen är så viktigt för dig.
tänker inte säga en massa som "jag förstår, jag har de likadant, vet hur det känns" osv osv..
men en sak som jag riktigt håller med om är att man aldrig blir nöjd, att man inte pratar om sin dåliga psykiska hälsa till folk utan att någon rynkar på näsan o tkr att man är en person som bara vill ha vackra kommentarer om hur bra man ser ut osv. för det är nog inte lika svårt för dem som är nöjda med sig själva o sitt liv att inse hur svårt det är för dem som har det tvärtom.
säger såhär bara: var dig själv. duger det inte för andra så skit totalt i det. man ska inte spela drama för sig själv, det får omvärlden avgöra om de tkr att de e bra lr dåligt.
men de e dina egna tankar o dina egna kommentarer som spelar mest roll för dig själv o ingen annan.
för jag tror ingen egentligen förstår hur en person med psykisk "ohälsa" fungerar.
ta hand om dig :*
