åh, pengar är så överskattat - egentligen. fast i smyg så är jag extremt beroende av pengar, jag menar - vem är inte det? allt handlar om pengar, bara pengar. i-länderna bryr sig inte om annat, de som sitter i maktpositioner bryr sig inte om annat. att gå i vinst är ett måste, skitsamma om folk hamnar i kläm. pengar, pengar, pengar.

jag är beroende av pengar. trots att jag egentligen inte har några. eller ja, en tusenlapp i månaden att leva på, det känns ju ändå ganska okej - nästan lyxigt om man jämför med andra ungdomar runt om i världen. vi har glömt bort värdet i pengar. för några år sedan var en tusenlapp mycket, nu är det ingenting. samtidigt som flera hundra tusentals svälter i afrika, så har vi det bra - fast det tycker ju inte vi.

materialister, är vi allihopa. eller inte alla såklart, men generellt. att köpa saker är vardag för de flesta. att ha pengar till att köpa kläder eller andra prylar som man egentligen inte ens behöver, men som man trånar efter ständigt. jag önskar att jag var rik, pengar är lycka, vad man än säger. utan pengar kan man inte leva, det går inte. utan pengar kan man inte köpa mat, man kan inte ha tak över huvudet.. ni vet.

mina pengar går i majoritet till kläder och numera tågbiljetter. för att kunna hälsa på min älskade pojkvän måste jag ha pengar, och tågbiljetter är inte direkt billiga trots att man gör världen en tjänst genom att inte släppa ut mer koldioxid än nödvändigt. men inte blir man hyllad för det, utan istället ska man enligt sj betala 50 spänn extra för att bli lovad en sittplats på tåget man redan betalat minst en hundring för. kapitalism.

det jag egentligen hade tänkt skriva var att jag var på stan idag, och slösade pengar - ytterst lite om man tänker efter. runt 350 kronor egentligen, hade jag haft mer pengar att avvara, så hade jag definitivt slösat minst en eller två tusenlappar till. men alla har inte turen att vara bortskämda snorungar som får pengar bara för att de andas.