att skriva, eller att inte skriva, det är frågan.

för mig, är skriva, något som är nästan lite heligt. för mig är det ett sätt att hantera saker. det enda sättet för tillfället. jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland, och då skriver jag. jag skriver om allt - från känslor till samhällsproblem som gör mig arg, allt. jag tänker för mycket, och ibland måste man få ut de tankarna, för att huvudet inte ska explodera. har nästan blivit besatt, eller, inte besatt - snarare..jag vet inte.. lite beroende, på ett bra sätt. jag har alltid skrivit, vare sig det var kassa dikter eller dagboksinlägg, så har jag skrivit. att skriva, är ett sätt att leva, att släppa ut alla sina innersta tankar och känslor.. att bläck på ett blankt papper kan betyda så mycket - eller i det här fallet, knapptryck på ett smutsigt tangentbord som förvandlas till text på datorn.

alla borde skriva, spelar ingen roll vad, spelar ingen roll om man är bra på det eller inte, men alla borde skriva - när man är glad eller när man är ledsen. det är skönt att få uttrycka sig, och veta att det finns kvar och att det inte bara är ord i form av ljudvågor som sakta svävar ut i atmosfären.

fast jag behöver något mer, något mer sätt att hantera livet på, att hantera uppgångar och nedgångar. för just nu är jag bara sönder, stressad och mer eller mindre deprimerad. jag vet inte hur länge man kan fortsätta att må såhär, jag mår inte bra alls. det enda som är bra i mitt liv är charlie, och de få tillfällen jag får spender med mina närmsta vänner. det är det enda som lyser upp i det eviga mörkret, hur kliché det än må låta. jag mår sämre än förra året, bara att jag döljer det mer här hemma eller om det är att de inte ser mig längre.. vad vet jag.

jag vet bara att skriva, är något bra, något som gör att saker blir lite lättare. 

kommentarer
Postat av: elin {PINKsyndrome.blogg.se

ville bara säga att jag älskar din blogg och ditt sätt att skriva den, väldigt underhållande att läsa :}

2008-04-11 @ 22:58:28
Postat av: Jennifer

Måste bara säga att jag håller med om det där. Att skriva är ett sånt bra sätt att få ut känslor på, spelar ingen roll om någon läser det eller inte.
Och är väldigt bra på att just skriva, tycker jag : )

2008-04-11 @ 23:31:03
URL: http://sarcasmandirony.blogg.se
Postat av: Gabriel

Skrivande är så galet viktigt för mig och min utveckling av person. Jag tror att det är så för de flesta, vi är bara för stressade för att orka ta oss tid till det. Jag har en känsla av att jag skulle bli galen om jag inte gjorde det. Det är rogivande och bringar mig ett lugn jag inte hittar någon annanstans. Jag har för mycket saker som måste ut och skriva är det bästa sättet att få utlopp för mina känslor. Skrivandet är dessutom en av mina få talanger. Jag måste skriva för att jag tänker. Om jag inte tänkte behövde jag inte skriva. Men nu gör jag det. Jag tänker för mycket, ofta på udda saker.

Jag träffade för ett tag sen en tjej som inte mådde så bra för att hennes kompis hade åkt in på mentalsjukhus. Innan jag visste detta såg jag henne sitta och skriva, och jag frågade varför hon skrev. Då sa hon att hon tänker så mycket på sin kompis, och berättade hela historien och att det är bra att få ner sina tankar på papper så de inte ligger och gnager i ens inre. När man skriver är det ingen som avbryter eller påpekar, man kan berätta allt. Just nu så skriver jag inga noveller eller dikter, men jag gjorde det tidigare. Istället så har det blivit att jag nu för tiden endast skriver om mina tankar, funderingar, drömmar osv. Men ofta jag vet inte vart allt kommer ifrån, det bara poppar upp och så blir jag inte av med det förrän jag skriver.

Smärta är en väldig kraft, som man ibland lyckas utnyttja i skrivandet. I alla fall kan jag känna att det ibland är mycket enklare att skriva om något som man känner så starkt, det är så påtagligt att texten nästan skriver sig själv. Jag har hittat många känslor i mig när jag skrivit som jag inte ens visste fanns, utan bara trott att någon annan skulle komma och visa mig vägen, men ojojoj, vad mycket jag har upptäckt med mig själv bara av att skriva och leka med tankar, ord och fantasier. Det är också viktigt att skriva för att få ner mitt liv i ord, och för att lättare kunna sortera vad som varit rätt och fel, sånt som jag själv och/eller inte själv varit orsaken till. Alltså nån form av självläkning och träning för vad jag vill i framtiden, för jag har ingen lust att leva kvar i historiken.

Jag är mycket väl medveten om att jag nu skrivit alldeles för mycket. Varför gjorde jag det? Jag kom precis över din blogg och jag älskar den, har i princip läst hela(låter jag skrämmande nu?) så jag ville skriva något som du skulle tycka är värt att läsa, och kanske minnas!

Keep up the good work with blog! :)

2008-05-11 @ 23:36:55
Postat av: jessica

till gabriel: det uppskattas verkligen att du tar dig tid att både läsa och ge respons på min blogg. och att du delar med dig av egna tankar. jag känner igen mig en hel del. :) skriva är något av det bästa som finns, man släpper ut tankarna. när jag inte har tillgång till en dator brukar jag skriva på mobilen, små anteckningar om saker som jag behöver skriva om. jag fick ett leende på läpparna av din kommentar, tack :D

2008-05-12 @ 00:26:24
URL: http://jessecupcake.blogg.se
Postat av: Gabriel

Det var så lite så. Jag borde väl tacka dig också för att du skriver så intressant och tankeväckande som du gör. Men det är lite underligt det här med bloggar, speciellt när man läser okänt folks bloggar. Då känner jag mig nästan lite ful, som att jag spionerar på någons liv. Som att jag inte har rätt till att läsa det. Folk är så öppna nu för tiden, på gott och ont. Men såna här bloggar ger i alla fall något till skillnad från såna som blondinbella och resten av packet.

En annan sak som jag tänkte på angående skrivande är det är alltid skönt att skriva också för att då vet man att sina tankar alltid finns förvarade. Tankar är ju annars inte eviga, eller jo, det är de nog.. Men jag kan inte lagra dem i mitt minne hur länge som helst.. Ofta bara flyger de in huvudet och sedan lika fort ut igen samma väg. Jag är ofta rädd att jag ska glömma vad jag tänker och då är det bara att skriva ner det! Som exempel så skrev jag dagbok när jag gick på låg och mellanstadiet, och när jag läser de böckerna nu så börjar jag nästan gråta av glädje. Inte bara av nostalgiska skäl, men för att man inser hur obekymrat ens liv var då.

2008-05-12 @ 12:47:53
Postat av: jessica

till gabriel: jag håller med dig, jag är nästan förvånad över min egen öppenhet, jag har aldrig haft lätt att öppna mig när det gäller att prata, men jag har skrivit hur länge som helst. vissa bloggare är mer personliga än andra, läste idag på blondinbellas blogg hur hon tyckte att flipflops var äckliga i mataffärer och att mjukisbyxor i skolan var likaså. liksom - vem bryr sig egentligen?

det är väl en annan sak med bloggandet, man tillåter andra att ta del av ens liv, och framför allt av ens tankar. det finns folk som läser mina texter och kan relatera, och det betyder något otroligt. att folk berömmer det man skriver och säger att de länge har försökt sätta ord på något och att man har lyckats.

jag skrev alltid dagbok när jag var yngre, i lågstadiet fick vi skriva i en tankebok i skolan med. och när man ser tillbaka så skrattar man och längtar till den tiden då allt var så simpelt. man kan tänka hur mycket som helst, men med tiden glömmer man av detaljer och då är det bra om man skriver ner det. och sen om jag skulle komma ur det mörker jag är i nu, med ångest och allt, och må riktigt bra, så skulle jag se tillbaka på det här och känna att jag har uppnått något. på kvällarna ligger jag oftast och tänker väldigt mycket, och ibland blir jag tvungen att tända lampan och skriva, ibland blir det flera sidor.

det är underbart att skriva.

2008-05-12 @ 15:35:05
URL: http://jessecupcake.blogg.se
Postat av: Gabriel

Fast blondinbella är ju inte vilken brud som helst. Hon ska ju bli justitieminister! *skratt* Man blir ganska mörkrädd när såna här iq-befriade bloggar tillhör Sveriges mest lästa. Tillståndet i nationen är inte väl. Snart har BB rösträtt... Dags att införa 20-årsgräns och registrering för att rösta i riksdags- och kommunval kanske?
Har upptäckt att välskrivna intressanta bloggar sällan får samma massiva trafik som alla dessa "släppte en fis idag, tack o hej ses imorgon"-bloggarna. Verkar som blogg-läsare mestadels är ytliga tomma människor utan egna liv, eller så är det andra "fis"-bloggare som vill jämföra sina sms-liv med andras.

Jag brukar också tänka väldigt mycket på kvällar/nätter. Det är rätt så oundvikligt att inte göra det när man somnar, för då är det ju verkligen bara jag och mina tankar. Det går liksom inte att gömma sig från dem då. Jag har alltid fascinerats över hur ljuset och mörkret påverkar oss. Hur känslor som har hållit sig gömda någonstans hela dagen plötsligt gör sig påminda när solen går ner.
Jag får oftast mycket idéer sent på natten, idéer som verkar väldigt geniala när dom kläcks men som inte ter sig fullt så fantastiska i dagsljus. När jag får någon sån där idé (det kan vara en novellidé, ett utkast till en dikt eller någon filosofisk tanke) vet jag att det är hopplöst att försöka sova. Jag kommer inte kunna somna förrän jag har gått upp och skrivit ner allting, jag måste få ut det ur hjärnan på något sätt annars fortsätter det bara att cirkulera runt, runt.

Sedan har jag även haft svårt för att sova på natten. Det kanske låter trivialt, det här med sömnproblem, men det kan ju styra hela ens liv. Sömn är något av det viktigaste som finns. Redan som barn brukade jag ligga och vrida och vända på mig medan tankarna kretsade runt i hjärnan, som en sån där karusell på tivoli som aldrig riktigt vill stanna. Den saktar in och man tror att åkturen är slut men istället för att stanna byter den bara håll och snurrar tjugo varv till. Min hjärna är precis som en sån där karusell, plötsligt känner jag hur sömnen närmar sig men istället för att somna återgår hjärnan till att snurra runt samma tanke som innan - fast åt ett annat håll. När jag väl somnar drömmer jag ofta väldigt intensiva drömmar. När jag var yngre gick jag ofta i sömnen eller kastade mig av och an i sängen. Detta sker inte särskilt ofta nuförtiden men jag svettas fortfarande mycket när jag sover och kan drömma saker som sedan förföljer mig under dagen.

En fråga bara. Får du någon hjälp med dina problem? Och vet du hur/varför de uppstått? Den här ångesten som du pratar/skriver om alltså. Jag har en kompis som verkar ha liknande problem som dig och man känner sig så sjukt hjälplös att man inte kan göra något EGENTLIGEN för att få henne att må bättre i det långa loppet. Det är så orättvist när bra människor råkar ut för så dåliga saker :/

2008-05-13 @ 00:23:31
Postat av: jessica

någon hjälp kan jag väl inte direkt säga att jag får. inte med problemen i sig. depression ligger i släkten och både min syster och mamma lider av det. sen finns det ju saker som triggar det, som gör att man får mer ångest och sånt, jag är tveksam på om det har att göra med en jobbig uppväxt. jag har aldrig varit mycket för kuratorer och sånt, jag tror inte att jag kan bli botad av att prata och säga att jag mår dåligt och oftast vet jag inte ens varför jag vill dö. det som är mest troligt är depression, ett tag trodde vi att det var sköldkörteln - har massor av andra symptom som hör till där, men efter x antal blodprover har det inte visat särskilt mycket. så därför är det dags att pröva antidepressiva, ser det som en sista utväg, det enda som kan hjälpa mig att inte känna mig så hjälplös. depression är en sjukdom, oftast är det fel i hjärnan och antidepp ska tydligen fixa till det med alla ämnen som är i obalans. men det beror ju helt på, tycker att man borde söka upp någon form av hjälp, för man orkar inte må dåligt hur länge som helst. det känner jag nu, jag går i tvåan - vilket är det jobbigaste året, saker som ska göras hela tiden och man har sån press på sig. och när man är deprimerad vid sidan om så leder det inte till bra saker. det är verkligen orättvist, att bra människor kan må hur dåligt som helst medan idioter är glada och skrattar åt andras problem.

2008-05-13 @ 14:14:46
URL: http://jessecupcake.blogg.se
Postat av: Gabriel

Men du kan inte tro att antidepressiva fungerar som "lyckopiller", det är massmedias okunniga och felaktiga beskrivning av antidepressiva. Man blir inte "lycklig" - signalsubstansernas nivåer kan däremot fyllas på precis som hos en människa som mår hyfsat bra, man måste dock arbeta med sig själv och sina svagheter/depressioner ändå. Poängen med atidepressiva är ofta att försöka få humöret att ligga på en jämn nivå, så att väldigt låga perioder (depp) eller väldigt höga (mani) kan förhindras. Antidepressiva medicine botar ensam ingen depp, utan det krävs mycket av dig som människa också, det kan dock vara en spark i arslet som får dig att se på livet lite mer normalt/stabilt och göra dig redo för att arbeta med dig själv och dina problem. KBT plus medicin är nog den bästa lösningen. Men nu ska jag inte uttala mig alltför kategoriskt eftersom jag inte vet mycket om just din situation.

2008-05-13 @ 16:24:54
Postat av: jessica

nä, det tror jag inte heller. jag vill bara vara som alla andra, stabil. inte gå så mycket upp och ner som en bergodalbana. vill kunna bli glad av vanliga saker och vara det länge utan att behöva oroa mig för plötsliga ångestattacker utan förvarning. jag förväntar mig inte att bli lycklig utav tabletter, jag vill bara kunna ha kapaciteten till att må bra.

2008-05-13 @ 21:40:36
URL: http://jessecupcake.blogg.se
Postat av: Gabriel

Okej, jag förstår vad du säger. Hoppas verkligen att medicinerna ska fungera för dig! Jag tror det kan vara så att verkligen ta sig igenom depressionen kan göra dig både klokare och starkare eftersom depression kan betyda en chans till utveckling och djupare verklighetsförankring.

:)

2008-05-13 @ 23:00:33

give me some love:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0